Helsingborg. Don 13 December. Rörande anledningen till ångkorve ten Orätds strandning är man i Karlstrona, enligt tidnin garne der på platsen, fajt förwissat om, att allt som stod i mensklig magt till olyckans förefoms mande blijwit gjordt å befälcts och besättningens sida. Rommenrörkapten Kasle är känt som en af flottans stickligaste officerare sh har fört samma torvett unier flera föregåente refor utom ringaste Duderi. Setont war tapten Lint 4O SPageby, fom med u:märkelse tjeut i engelska marinen och blef tefos rerat för sitt tettagande i sriget i Ostinrien. Den wedtliga orsaten är twifwelvatar den, att forvets ten hade allt för jwag umstinEatt innna rt:otsa en swårare storm, i svunerhet ver ett teängt formuts ien gör tet dudbbett swärt utt manövrera. Många blont bate befälet och mianstapet lära, i betraktande häraf, reran wir ajresan från Göteborg hyje tystio aningar. På tal om flottan fan nämnas, att en untformsföräncring för befäl och unrerbesäl nyligen päbjudils Wi äro för litet tännare, sör utt dedöma i hwar mon te nya uniformerna funna anses öf nertrajja de gamta i äncamälsenlighet och pryrlighet; tock synes förändringan ide wara företar gen ar granulatshänsyn, och dettu är autid en winst. De för marinen traditionella stickertarne bortläggas och aflösas af tärjer mer lärergehäng. unan en sat aprepos seottan:? Danska Dagbladeto Stockholmss orrespendent will weta, att konungen är betänkt på att jör entatt. om en nationalbetoninug åt wår store landsman John Ericgson, som wisat ert så warmt och wertsamt intredse för sitt gamia järernestands vigtigaste angeläget: och tryggande moi yttre fiader. J Ajtonvlaret har förts en inircssant strir om vet resp öreträret ar swensta eller engel sta jernwägestenot. En ins. M., synbarligen nagen som star a intimt förhallande til: jermwägsstvreljen, alls grep häftigt utssällaren wid standinaviska intustriuts:ällningen i somras af twenne stenor, en swensk och en engelst, hwilka samtitigt nedtates på hwar sin liten jernwäg inom Perslergs grufriftritt och efter tolf års bruk befunnos, den swenska mycket obetytligt sliten, men deremot ien engelsta allteles etuglig. Hr M. jötte göra gällande, att ett falsarium blinwit begånget i sä måtto, att den en get sta slenan tagits från ett ställe, jom hänveljewis mera än de öfriga warit utsatta för att itar das, unter det deremot Ten jwensta omsorgsfullt utwalts bland de mini stadade. Han pastod rerjemte, att ten engelska leveransen ide war af julls god bestassenhet — penningedeist nödgade brufvbelaget att neqvirera cen möjligast billiga wara —, men utt deremot på den swensta, som luugjetee af Finspångs bruf, all möda och omsorg netlares. i Den nämnda utställningen bewisade rerföre, enligt hr M, ingenting i sattz twertom trorte han ig kunna åragalägga, att jernwägostyrelsen genom att begagna engelska stenor för statens jernwägar bes sparat statswertfet en utgift af flera millioner. Utställaren, bergmästaren Sjögren, har sedan under sitt namn infört en förttaring, som synes wara temligen afgörande i frågan. Efier en grunstning aj hr M:s resonnement, hwillet röjer en mer än loflig obekantskap mer den tetnista relen of ieruz handteringen, företer hr Sjögren intyg från ort och ftälle, enligt hwilka be lastuingen på ren med wensta stener belagra jernwägen warit icke obetyv1 igt större än belastningen på ven med engelsta tenor förserda, men att ide tejtomindre de swenkenorna ännu i telf år äro tjenstbara, under det e engelsta samtliga mäst tasseras. Om oc få unda te swenska fkenorna, såsom naturligt är, till ölje af deruas bättre qralitet, falla sig något dv. are än re engelska, få ur pstar teck genom teras inwändande en ocrhörd winst. Det skall blifwa errcles intresjant att fe hwad hr M., tom synes bara intagen af em ortentlig motwilja mot swensk ernwägsmateriel, har att inwända mot hr Ejör rens satrika anförande. Tyssarne i Bergen tilltraga fig i dessa var ov en för tem sjelswe inaalunda behaglig uppe I närlsamhet. För ett eller annat år seran mar ret