Helsingborgs-Posten – 11 december 1866, sida 2

Orr Till denna uppfats funna mi ide underlåta att foga några anmärkningar. Jns. tror jig weta, att Landetrena och Helsingborgs jernwägars direktion tagit initiativet till en gemensam förwaltning, der sarant lät fig göra, för samtliga skänska bibanor. Då Rristianstads och )stads banornas direftioner, af skäl fom wi ide tänna, wägrade inläta jig härpå, få hare Lantstrona-Helsingborgsdirettionen rimligtwis ingenting annat att göra än afwakta den tidpuntt, rå en dyr erfarenhet lärt Kristianstads och Yjtads direttionerna att besinna fig på något bättre. Beklagas måste emellertid, att ett sädant beslut ej jattares genast, emedan ret naturligtwis måste blifwa rels swårare att genomföra nu, sedan samtliga bibanorna hwar för fig antagit tjenstemän, dels omöjligt att genomföra i ven utsträckning, fom kunnat ske, i fall gemensamhet i före waltningen från början införts. Jnsändarens resonnement angående tillsättandet af trafitchefsbexattmngen finna wi något oklart; för få midt mi förstå det, tunna wi ide instämma deri. Denna tjenst hör till de absolut nödwändiga, och bet hare warit oklokt att för densamma anslå en lön, fom ide gjorde vet möjligt för en platjen fullt muren person att anmäla fig fom sökanre. Att förnuftigt och klokt ordna och leda trafiken på en jernbana, som tillhör twenne olika bolag, hwilkas rirettioner, till följd af förment olika intresjen, draga hward ra åt sitt håll, torde ej wara en: så lätt sak fom insändaren föreställer fig, och bos lagen äro att slatta lyckliga, fom erhållit en trafikchef, fom förenar routine med energi och blid för banornas intresse säsom ett helt, Dock ligger det i klar dag, att trafikchefen för Landskrona-Heljsingboras jernwägar, utan att derföre behöfwa blifwa estäliat öfwerlassad med göromål, bör funna ätagrt sig att leda äfwen trafiken på åtminstone Yjtarsebanan, i hwilket fall Landskrona-Helsingboras jernwägars bidrag till hans aflöning borre blifwa icke obetydligt minskatt. Nörwänrigt blefwe rä, att centralförwaltningen förflyttares till Eolöf, och mi kunna icke finna, att några wäsendtliga olägenheter deraf skulle uppstä. För egen vet wilja wi tillägga en anmärkning, som synes of funna göras med fog. Det är både oformiigt och i praktiskt affeende olämpligt, att kassörskontoret befinner fig i Landskrena, under det trafitchefsexpeditionen, kamrerare-och kontrollkontoren, mer ett ord hela den egentliga jernwägsförwaltningen, bafwa sitt säte i Helsingborg. Härigenom wållas rätt stora olägenheter, i synnerhet för den rel af allmänheten, som stär i affärsförhällanden till jernwägen. Då ide något rimligt skäl finnes för kassörskontorets fortfarande förläggs ning i Landskrona, förmoda wi, att wid nästa bolagsstämma förslag kommer att wäckas om åtgär ders widtagande för kontorets förflyttning till Helsingborg — säwida ej mera omfattande reorganisationsplaner, hwilka göra flyttningen hit öfwerflövig, vå komma under bolagets pröfning. —— —