Helsingborgs-Posten – 8 december 1866, sida 3

Hwarjehanda. En sticklig boltryderi-jättare tan sätta 40 a 42 bokstäfwer på en minut, omkring 2,500 på on timma och på en dag, räknad till 10 arbetstimmar, 25,000. Om man nu wille uppsätta på ett paps per den längd, som hang hand har att gå från och till winkelhaken till ve olita facken i kasten, få skulle man efter en sådan arbetstag få en längd af 9 engelska mil och på ett är, hwarje wecka räknad till 6 arbetsdagar, ftulle sättarens flitiga hand till ryggalagt en wäg af 28,000 mil. Alexander Dumas, tadren, samlar för närvarande subskribenter till en ny upplaga af sina musketörer. Han har söretradesvis vändt sig till det vackra könet, på hvilket han slösar sin under många år bepröfvade förledningskonst. Rent al oemotståndlig är han, då han sårer: De sköna lasarinnor, som önska, att jag tecknar mitt namn i de två premiebanden (utvalda ur den store Alex. Dumas samtliga verk), hafva alt tillkannagilva denna sin önskan vid ett besök på min byrå. be som önska att direkt korrespondera med mig, böra skriftligen till mia insända silt abonnementspris och de två banden. — En tidning fogar till denna prospekt den anmärkningen, att då den store Alexander ber alla sina läsarinnor utan undantar att hänvända sig till honom skriftligen, uppmanar han deremot endast de -sköna lasarinnorua att personligen iusinna sis och hemta sina autografer. Da fula, tänker han väl, kunna gerna stanna hemma.