Helsingborgs-Posten – 8 december 1866, sida 3

så passade det sig ja icce då, att jar gick bort till honom oc) rackte honom handen till en sorsoning efter en tila son hin kanske helt och nållet ha le g.om.Hvarföre lyssnar nu Cancellisten uppmärksammare tll henn s ord än till klangen af hennes stämmi? llvarföre glömmer han nu aldeles utan att beundra hennes organs mjuka valljud ? -Ilankande således icke igen Er?4 trågade han åter. Haru skulle han väl kunna minnas det obetydliga barnet, hun som Zosse lekt med? Han klok och manter som han redan var som barn måste sakert vara afhällen af alla och hafva otaliga vänner: och sådana af lyckan förvanda menniskor kunna icke bevara i minnet enhvar, som varit vänlig mot dem.Mea hon hade genast igenkänt honom, således — riktigt, Cancellist, nu är du på det ratta spåret — således var hon icke lycklig icke afnålllen. (Forts.)