Helsingborgs-Posten – 8 december 1866, sida 3

hela werlden utgrenare fraktfart är mycket wide sträckt, har förut gått öfwer Swerige men fom mer naturligtwis nu att om ide alldeles få åtminstone till största delen taga wägen genom den nya fabeln. Det säges, att telegrafstyrelsen, för att rädda något, är betänkt på att nersätta tansitoportot för norska telegrammer till 1 fr. mot 3 fr. efter den äldre taxan. Denna inskränkning i wårt tegrafwerks inkomster kommer sannolikt att påskynda nedläggandet af en länge pätäntt under wattenetabel mellan Swerige och Ryssland öfwer Ålandsha f. På detta sätt tan kanske ritlig erjättning winnas, ty helt wisst skall ven engelsk rysta torrespentanjen begagna denna jemförelsewis direrta linie helcre än att gå ven länga omwägen öfwer ve tyska hårdt anlitare linierna. J sammanhang härmed torde jag få nämna ett par ord om en behjertanswärd uppsats i Rerikes Allebanra om kehofwet af en ny lönstat för telegraftjeustemännen. Det egna förhållantet är rår dande inom teteg: afwerlet, att tjenstemän rer af alla grater äro nära nog jemnäriga, säå att någon bee fortran till högre befattning ide är att tänka på för assistenterna, utan de altraflesta af kessa bafwa in ingalunna glada utsigten att få träla i lägsta tjenstegraden hela sitt. lif igenom för ven ringa lös nen af 1000 rdr. Det synes wara jå önverende stämmanre med billigheten, att någon påöknina I ena eller andra formen kommer regsa embetsmannapårias till godo, att man i annat fall måste sinna vet underbart, om telegrafwerket hädanefter fan fin na aspiranter med ten erforderliga humanistiska uppfostran. J fjol öfwerlemnare en deputation af telegrafassistenter en petition till tonungen, gir ende ut på att lönen skulle intelas i grader efter tjensteären. Ett trösieritt besked erhölls a högsta ort, saces det — men när? Jnom mår goda far är tet i denna winter rätt arundligt hwtd man kallar tråkint. Stiljten i nös jen och umgängeslif .Å hösten sticker obehagligt bjert af mot det brotiga, örliga hwimlet under badoch brunnstiten. Men ... nart tommer wåren, och när jul är förbi fan man börja tyka sig höra hur mwårmwindens fläktar fiunganre gå öfwer land, öf wer ftad och räknande bagarne som återstä af wår Saison mort. Till dess rårer jag enhwar, som för fer förströelse, att gå ut och låta fig frestas i berrar Kullbrrgs, Lindmans, Joh. Eks ete. ete. julexpositiener, ver man med temlig säterhet tan wänta att jå je en skymt af wårt eleganta flanerande publifum af båra lönen, både fröknar och herrar. Oriris.