Helsingborgs-Posten – 6 december 1866, sida 3

Del läter — men vid dödens sara Man känner skräck i ben och märg. Hvad bätar då att mycket låter, Hvad gagnar glitter, präl och slard? Man baraverk gerna baru förlåter, Och blott af barn består vår verld. Hvad bjelper väl ett prähligt lif, Då alll i döden måste sluta? Det låter ej att tarar ajuta För ett så hastigt tidsfördrif!