Helsingborgs-Posten – 22 november 1866, sida 3

wänner, som jag älskat alltsedan min barndom. Det skulle göra mig ett utomordentligt nöje att rita och simma; jag fan båda delarne endast klent. Äfwen jag älskar kejsaren; han eger hela min bes undran. Att leda det inre af hushållet har jag ännu föga skicklighet uti, men, understödd af edra rår, stall jag äfven i det afscenket till frersställa er. Jag har tywärr ingenting annat att föra i boet, än det lj jufwa hoppet art göra er lvcklia. DÅ un, få flöt brefwet, de första öfwerenåfommelserna Gro träffade, få ber jag er göra oss tet nöjet, att Tinera hos oss om tisdagen. Det ligger mig mycket om hjertat och äjwen mumma ber er reront. Jag NO heppas på . Gat och ti. L. uru don Wilna. i Efter dessa preliminärer försiggick bröllopet i Paris ven 20 Juli Ometelbart efter bröllopet anträdres en resa. Man for först till Barenz Baren, setan genomreste de Frantrilc Sh insäep pure fig i Marscille till Algier. Wid denna titen började mannen att i sina bref till sin swärmor klnga öfwer Lauras köld. Lachanr föreläste ätskilliaa af tesfa bref, ur hwilka wi anföra föl: jande: Jag fänner mig mycket förnärmad af hennes lifgittighet; bon kallar mig ej du och tillåter mig ej ringaste förtrolighet. Launra är altid apatisk; hon är af en alldeles öfwerrraskande föld. Man skullenero att bon ci begrepe hwad lärlef är. När jag för ungefär 14 dagar sedan såg denna apati, fruktade jag att hon war sjut och skickade efter en aj de sörnämsta lälarne i Paris, fom sade att Laura fed af blorlöshet. Herr Lachand omnämnde, sedan ban wisat att den unga frun warit allteles tadellös i sitt appe förande, att grefwens uppförande blefwe allt bes synnerligare och småningom antog karakteren af den oerhördajte extravagans, och slutligen öfmers aick från hotelser och förolämpningar till Hands gripligheter. Grefwinnan hade hoppats att den eftersängtare södelsen af ett barn, en son, skulle åters:älla endrägten emellan honom och henne, men så skedde ej, och hernes lidande blef Futligen allleles odrägliat, och hon fån fig slutligen twungen att begära äktenstapsskilnad. Herr Lachand ans förde en mängd fakta, allt för telikata att här framställas. Hr vacaur beder tribunalet förklara fin kompetent i saken, ehuru grefwen ej är frangs man. Grefwinnan fordrar framförallt att måre ten om hennes barn må tillerkännas henne och en pension af 1,000 fr. i månaren. Derefter började grefwens advolat, Jules Favre, sitt förswarstal. Han förklarade sig i sin klients namn nöjd med domstolens kompetens. Grefwen förbehöll sig för öfrint, att å sin sida få uppträda i denna process såsom den, hwilken begärde äktenskapsskillnar, och han skulle rätta te fakta, fom hang motståndare förwridit på ett få sällsamt sätt; om grefwen ej warit förblindad af kärlek, få Hare han aldrig gift fig med fröken Laura. Jag måste, fortfor Jules Favre, för att aifwa domstolen ett riktigt bea hrepp om sakernas ställnina, upplysa, att för grefwe Fes stities ven Tolua denna twetydiga och farliga werld, som i Paris glänser i falskt skimmer och som man kallar halfwerld (demi-monde). war alldeles fremmande. Grefwen hade haft tillfälle att i Paris lära känna en fru, fom, ämm alltid skön, hwarken war aift eller enka och som beskyddade en ung slicka, hwars fnille och hjerta hon berömde. Detta mar Laura. Min motståndare har sagt er huru skön hon war, äfwen wid sidan af sin ännu jemt sköna mor. Grefwen förälskade sig också i henne och war lycklig; han hade funnit en ung, wacker flicka, urrustad med alla statter fom fånga hjertan, och dertill war hon också af adel. Hon war af ute märft skönhet. Fru Godefroi är ännu alltid ung, så att man kan hålla henne för sin dotters äldre syster. Fru Gocefroi tillhörde ven: mest förderfwade werlo; i hela sitt lif har hon ockrat med fina bes hag, och har warit iuwecklad i flera wanhederliga äfwentyr. Ett af dem har warit föremål för DEW?