Helsingborg den 22 November. Det fan tragas i twifwel, huruwida wigtiga frågor i allmänhet winna på att lösas under på tryockniug of en få kallad opinion sstorm. Men någon gång händer ret rock, att myntigheterna werlligen behöfwa en ftötv för att komma fig före, och det är förnämligast fallet wid omfattande reorganisatiensfrånor, fom kräfwa en mer eller mindre total omfrörtning af beftåenre förbållanden. Så war fallet med representarionsfrågan, och den som aktar något på titens tecken stall icke mig: Kinna, att en allmän stormlörning är i antägande får att åstadkomma en ombiltning af wärt före swarswäsende. Det more illa af reaevingn och riistagen att ide begugna ett sådant ögenblic af nationelt uppwaknande som det närwarande till att skapa någonting bolt och afslutart, i synnerhet då man besinnar, att sömnen räckt mer än ett baljt århundrade och den nu råtande rörelsen lätt fon swalna, seran de ottre orsaker, hwilka fallat den till lif, ett nyss slutart stort trig mer öfwerraffande lärtomar, upphört att göra sia gällante. Miere gifwas mäste att statsmakternas uppgift bör till de swårafte. De befinna sig emellan twenne eldar, å ena sitan förswarswäsendets ombildning, som endast fan ske genom att till det yttersta anstränga landets tillgångar, och å andra fivan sinansnöden, som ätit sig in i snart sagrt alla wåra förhbållanren och hotar blifwa permanent. Men vet är här en fosterländsk pligt att icke låta modet falla, om äfwen utsigterna må synas än så mörka och neds slående, utan faftmera med omsorg pröfwa wår ställning, tillse hwad den tilläter oss att göra och så göra detta. Det ligger ide i nationens lynne att förfäras; må man silla för dess ögon ven werkligt öfwerhängande faran af att befinna fig förswarslös mitt ibland grannar, fom äro Måpe nare till tänderna, och ten skall af sig fielf inse, att ett folk, som will wara fritt, också måste sätta fig i stånd att i hwad stund fom helit wärna om fin frihet. Men ide nog med att den ekonomiska sidan af salen är tinkig, äsigterna om sjelfwa beffaffendeten af det system, som bör följas, äro lånat ifrån fara. J det kaos af olika meningar, hugskott till en stor del, hwilka hittills kommit i dagen, ffymtar man wisserligen en grundtande: folfbemäpninags iden: mer faktiskt är, att den offentliga diffusjionen ännu ide födt något genomjördt, motiveradt förslag till itens förwerkligande. Till ett särant arbete fordras grundlig satkännedom, parad med denna frihet från ensidighet, fom är jå swår att finna hos hos sackmän i allmänhet och i synnerhet militärer. Wi hafwa redan wid ett föregående tillfälle vttrat såsom wår mering, att man torde böra lägga wår redan bestående militäriska orgaz nisation till grund för reformen, behålla indelningswerket och utwitga bewäringens mapendfninasffuldiqhet samt gifwa ven sfasthet genom att knyta ven närmare intill den indelta stamtruppen. Den största fara ligger, i wår tanka, i att wilja för mycket. Måtte de som makten hafwa besinna detta och icke låta sig dåras af illusioner om möjligheten af att stampa fram ur jorden en folkhär af några buns dra tusental seleater med wapen och materiel. Egendomen vongucte, tillhörig : d. rädmannen MEK ina kaafmnv-gCAmagsa fhysåsdogs s8 5 Juftion