Helsingborgs-Posten – 22 november 1866, sida 3

steg. Hr Anders hade i ifvern af sina minnen gjort en rörelse med armen, hyilken mal apropos traflade Grefvinnans lummonad, som just bars förbi. Glaset föll i gollvet och ofverstänkte med sill innehåll Lauras ljusa musselinshlädning. Fr Anders rodnade upp till örsnibbarue, framstaunnade en ursäkt och aflagenade sig förlåsen som en missgerningaman. De kringståerde eleganterne hade med oförlackt munterhet lorgnelterat landtjuukaren. Ost un adorateur de la petite ma-bonne ! En som troligen ar mera hemma i Lappskan än i ltalienskan?. -Och som tycks vara mera van att föra piskan än alt entrelenera unga damer. -lon såg likväl intresserad ut-. -livarsor icke? En fattig flicka med en viss anstrykning.-År klok nog att hålla till godo med en dum och välbehållen bonde ...I brist på bättre, alldeles ! Gresvinnan frågade smäleende den käre kusinens namn och erhöll det sörlagna svar, all han var en aflägsen slagting, Anders Boman, bosessionat. pa hvars vackra fäder nesgods i Salakunda Laura för fyra år sedan tillbragt en troslig sommar, Solen brände het. Grefvinnan och dess sällskapsdam eller guvernant — ty Laura var bada — besökte, efter en promenad i vagn, det väl inredda badhuset. Om detta besök förmaler den tystlåtna historien intet vidare, utan förflyttar läsaren åter till brunussalongen kl. 2 e. ul. Här hade inträffat en scenförändrig. Den stora salongen var upplagen al en sammanhängande