Helsingborgs-Posten – 28 juli 1866, sida 3

dock säga, enligt min öfvertygelse kommer ni icke till det lyckliga resultat, som ni väntat. Har ni aldrig, stackars förvirrade hufvud, tänkt lugnt och kallt på, huru mycken tur, huru många förenade lyckliga omständigheter som behöfs för att en verklig och obestridlig talang erkännes såsom sådan? Man har påstått atten stark vilja och ihärdigt arbete besegra alla ödets oblidheter. Detta är till en del sant, men också mycket oriktigt. Jag vet hvad ni kommer att svara mig: Jag skall arbeta, jag skall studera! jag skall neka mig alla lifvets nöjen, vid en ålder då det är så ljuft att lefva, vid tjugotvå års åller! jag skall uppoffra dagar och nätter för min konst, aldrig för någonting annat: jag skall rycka kärleken ur milt hjerta likasom man gör för en geting, som stungit er på kinden och hvars gadd förgiftar kottet-. Allt uet der är mycket godt och väl, Gustaf. Af tusende som bestämdt samma regel för sitt uppförande, är det kanske icke 5 som lyckas. Hvart ta de andre 995 vägen? De stadna på halfva vägen, vegetera, vissna bort, dö eller hvad värre är — förfalla. Så får det icke gå er, mitt barn. Om nivill öppna öron och hjerta för det, som er bäste vän skall säga er, så hör mig Utan vidare inlednimg frågar jag er, om ni har lust att blifva en medlem af var familj. Jag har en ung vacker, våluppsostrad och rik svägerska att gifta bort. Hennes hemgift ligger i vår fabrik. Har allt detta något behag för er? Säg ett ord och ni lemuar detta bekymmersfulla lif, i hvilket till och med de modigaste naturer sluta med att duka under. Det enda vilkor man pålägger er