Till Köln. Zeit.4 skrifves under den 20 Juli från Florens: Floitan har icke haft lycka med sig vid Lissa. Man skjuter skulden på amiral Persanos oförsigtighet, och säkert är, att han mera utmärkt sig genom mod än besinning. Den proklamation. som amiralen utfärdat, tadlas äfven från politisk synpunki. Han säger, att det är flottans uppgift att återeröfra länder, som en gån2 tillhört. Italien, och med dessa länder förstås naturligtvis ltalien och Dalmaten. Den itallenska regeringen har emellertid aldriRg på ringzaste vis tänkt göra några anspråk på Damatien. och äfven om Istrien har det ahlrir oslicieit varit fråga, om den också en eller nnan gång i förbigående varit nåanmd. I est ögonblick som deta. då man sannoligt håller på alt afetå från det italienska Tyrolen, kunna dylika högtrafvande fraser endast göra ett dålict iniryck. Dertill kommer vidare, att de ungerske emigranternas anförare kände sig illa till mods öfver proklamationen och frågade, huruvida Ialien gjorde anspråk på länder, som lyda under Stephansspiran. Man lugnade dem med anmärkningen, att amiralen ingenting kände om regeringens postiiska planer. Under det den franska regeringen håller god min i elakt spel och böjer sig för den situation, som framkallals af Preussens segrar, råder inom Frankrike dels ett starkt missnöje öfver den snöpliga mediarerel Napoleon HI öfvertagit. hvilken så litet öfverensstämmer med fransmännens förhoppningar, dels bekymmer för alt Frankrikes magt skall lida afh 1 äck al det stora tyska rike med Preussen till kärna, som just ou haller på att bildas under Frankrikes medverkan. Denna stämning ocifver sig luft mindre i den franska pressen än i de talrika berättelserna från Paris lill belt-iska och tyska blad. Sålunda shrifves under den 22:dre d:s till LIndependance belge: Det är nu all anledning att un taga. alt det krigiska mellanspelet är siutadt. Hvad utgårgen beträffar, så tjenar det till intet all dölja, all Preussen i militäriskt afseende har uppnått en öfvermagt. hvilken de Ivekliva falfttågen på kenn och Halien bi y afva lillförsäkra! Frankrike. Vizs rliaen kan man icke fråntaga Frank:ike den rad af aläansande segrar. som den tiden vunnes under dess san: men allmänheten är olyckligtvis af ett myt rörligt temperament, och de nyaste lugrarne llafva alltid den friskaste glansen. Alt man icke väntat en sådan ulgång, är en gifven sak: isynnerhet gäller detta om slera de anseddaste militarer i de stater, som siå utanför striden. Man borde dock ha gjort sig beredd på denna vändning, och det skulle alldeles icke skadat. om den lsagils med i räkningen af den mysterjöga politik, som stått fadder till hela detta hrig och nu måhända ser sina förhoppningar gäckade. så vida icke revanche yppar sig: men härtill är ul-igten för ögonblicket föga gynnsamt och 2 sven om en chance sedermera visar sig, blir got alltid farligt att begagna den. Till de månzfa diga berältelserna om kejsarinnans besök i Lo Mingen) kan jag meddela, att i Nancy fladdradde den österrikiska flaggan bredvid den franska. ja, man försäkrar till och med, att kejsarinna? fört med sig tll Paris petitioner till förmon ör Österrike. Denna stämning är så mycket lan re alt förklara, som det är bekant, hvilka grytuma minnen preussarne esterlemnat i Lothringen från invasionen 1514. — Ien skrifvelse tili ÅAngsb. Allg. Zeit. af den 17:de heter det, alt ke saren kan göra räkning på kraftigt understöd af den franska nationalkänslan. så vida han under förhandlingarne sätter en gräns för Preussens ölverdrifna fordringar: af 100 fransmän tro de SO. ait det någon gång ändock kommer till ete krig med Preussen, och detantages, att vänskapen emellan de båda magterna endast existerar på ytan. Penna retade stämning, detta missmod öfver att Frankrike icke kunnat skörda någon fördel af den tyska konflikten, uttalar sig äfven i den allmänt utbredda Asigten. att de nu timade vigtiga händelserna endast bilda inledningen till andra och större, i hvilka Frankrike skall spela en hufvudrol. Till LÖndependance skrisver en korrespondent efter att hafva redogjort för fredspreliminärerna: Men är då allt detta lillräckligi alt upprätta en bestående fred! Det gilves många, som tro det, och det är väl möjligt, att de uigöra majoriteten. Olycidigtvis tänka emellertid icke alla så, och till och med i vara ofsiciclla kretsar hör man tviflare, som anse, att, såvida det icke gifves andra fredsprel iminärer än de för allmänheten bekanta, någon varaktig fred icke kan på dem uppbyggas utan endast et t H I () — — AAA — ——ö — — — — AU3zggggggghhhhhhhhhs q ii