Helsingborgs-Posten – 14 juli 1866, sida 2

Spanmål, omalen, kft 4,419,362. 3,217,022. malen, ctr 2,644. 5,729. Kreatur, hästar .. ft. 934. 793. nötboskap . 1,895. 5,689. fär... 797. 831. fwin .. 3.762. 3,513. Kött. etr 767. 123. Flässtt:. 394. 5,482. Hudar och skinn, oaes redda 2 0 413. 1,269. Smör . . oo oo 1,234. 1,287. Ott. , 31. 197. Jern och stäl .. Å 217,912. 512,428. Koppar, gara .. , 2,395. 2,071. Zinkblene.. , 69,600. 112,000. 7 Plankor och bräder 4,878,351. 5,195,205, Redan ven 4 i denna månad meddelare wi en sammanställning öfwer influten tulluppbörd wid Stockholms tullkammare till Juni månads slut under detta och sistl. år, hwaraf inhemtades, att 1866 års uppbörd på denna plats öfwersteg fjol: årets med 346,458 ror 50 öre. Nu ådagalägger här ofwan intagna redogörelse, att den debiterade uppbörden i anförda städer på ritets westra kust öfwerstigit förra årets med 55,908 rdr. Oaktadt den fortfarande få ytterst nappa penningtillgängen med deraf, säge hwad man will, owiltorligen här flytande inskränkningar i konsumtionen, har vet friare tullsystem, fom genom franffa handelstrats taten ytterligare tillkämpades oh befästades, fåledes äfwen nu hållit sitt löfte till statskassan. Den päräknade tullinkomsten har hittills ide uteblifwit, medan likwäl swenska folket åtnjutit en lindring i tullbestattningen, beräknad till omkring 2 mill. ror pr år, men i werkligheten utgörande wida högre belopp, då tullnedfättning werkar icke blott på priset, hwartill införskrifna utländska waror här i landet funna föryttras, utan oc på vet pris, som samma slags waror, inom landet tillwerkade, här kunna betinga. Denna sanning, så enkel, så påtaglig den och är, fan likwäl ide nog ofta uppe repas, få länge styddssystemets förfäktare söka att missleda omrömet och inbilla allmänheten, att ned sättning i tullafgifter wore ide få mycket till förs mån för ret folf och land, fom skall bära dessa afgifter, utan fast mera till fromma för de frimmande länder, från hwilka tullbeslattade waror ins föras. J de reflexioner, med hwilka wi beledsagade för Maj månad lemnade upplysningar, rörande förewarande ämne, uttalade wi den förwäntan, att swenska industrien wid den sedermera öppnade ers positionen skulle sjelf bäst bewisa, hwilka lyckliga framsteg hon under wårt nuwarande friare hans delssystem wunnit. Wi må uppriktigt bekänna, att de sålunda framlagda bewisen wida öfwerstigit wår förwäntan, och wi dela med fullt hjerta den allmänna glädje, fom dessa bewis om swenska inz dustriens mångfaldiga utweckling framkallat. Utan att på ringaste sätt wilja förneka wärdet af de många personliga förtjenster och materiella Hjelp medel, fom till denna utweckling wäsendtligen meds werkat, måga wi likwäl med fullkomlig wisshet påstå, att den allra mäktigaste häfstången, som upplyftat, och den werksammaste sporren, fom lif wat swenska näringswertsamheten, juft är att finna i den friare täflan med andra länders industri, som sednare tidens lagstiftning framkallat. Wi hafwa ock ofta hört detta öppet medgifwas af wära mest upplysta och werksamma invajtri-idkare sjelfwe. Den lika naturliga, som nu beklagligen twungna anlerningen till spanmälsexportens minskning, kan swårligen wara för någon upplyst landtbrukare obekanf. Fjolårets swaga foderskörd, för. att icke säga misswäxt i större delen af riket, twang landt mannen, att för ladugården anwända betypdligare spanmålsqvantiteter, än måhända någonfin tillför rene. Emellertid har utförseln af nötboskap på sista året tredubblats och äfwen andra ladugirdåprodukter wunnit ökad afsättning till utlandet; och torde den tid ide wara särdeles aflägsen, då froens sta jordbrakaren allmänt skall föredraga, att i dessa förädlade former bringa sin spanmål i marknaden. Bristen på ett sådant system är, efter mår oförs gripliga mening, för swenska jordbruket wida ans gelägnare att afhjelpa, än den af en wiss rivdars — mAiA :.A——