Helsingborgs-Posten – 14 juli 1866, sida 2

— Botad. — Fullkomligt? — Det fattas mig endast det läkemedel som du talat om. — Du skall så det! — bet är väl någon fjolla utsluppen från klostret! en yrhatta som kan plåga en ihjel med hvarje ord hon uttalar! Två dagars äktenskap och sedan en fyratio årig koketts sätt att gå lill väga — Godt, godt, men nu måste du hålla i med denna lyckliga förändring. — Var lugn! Men huru heter hon den der personen som du talat med mig om? de I afton få vi se henne, det lofvar jag ig..... — Godt, i afton således! vänta mig framför Saint-Charles klockan sju! jag har en affär att uträlta. — Van-Dyck skyndade sig derefter hem till sig och lösgjorde från väggen vid alkoven en tafla utan ram och beslöjad! det var porträttet af grefvinnan Brignole stående, hvilket han målat ur minnet, ett härligt mästarverk, utfördt under yrseln af en brinnande pasion; det enda man skulle kunna anmärka var, att artistens annars så stadiga hand darrat vid den dyrkansvärda qvinnans bröst och att älskarens sinnesrörelse svikit hans pensels vanliga kraft. Van-Dyck insvepte sig i duken, likasom i en rock, kastade en kappa öfver sig och återvände till palatset Durazzo. Han gick djerft genom galleriet, utan att underrätta om sin ankomst, öppnade atelieren och insatte i en ram grelvinnans porträtt; derefter kallade han på en domestik och sade till honom: