Helsingborgs-Posten – 14 juli 1866, sida 2

Utlandet. Det största politiska intresset säster sig i dessa dagar icke vid händelserna på krigsteatren utan vid de diplomatiska törhandlingarne om vapenstillestånd och fred. Annu känner man icke Italiens beslut och vet således ej heller, huruvida det är alliansen Frankrike-Italien eller Preussen-Italien som kommer att offras. Det är ett i ordets egentligaste bemärkelse ödesdigert ögonblick för Italiens regering; hittills har en lycklig instinkt alltid ledt denna regering på den rätta stråten, och Italien har lyckats utgå hvarje gång starkare ur de farligaste kriser; om det nu blott följer det sunda förnuftets och klokhetens röst, så skall det snart kunna kalla sig ett enda fritt land från Alperna till Adriatiska hafvet. Det måste medgifvas, att, om det också icke kan blifva tal om hvilket som är rättast och klokast för regeringen att göra, valet dock har sina svårigheter, och dessa ligga förnämligast i den form, hvarunder öfverlätelsen skett, hvilken italienarne finna motbjudande för sin nationella stolthet, kanhända också i vissa vilkor, dem Napoleon III uppställt. Detta sednare — och det förtjenar serskilt framhållas