Helsingborgs-Posten – 28 juni 1866, sida 3

de att han ej var förståd; mannen som gjort en så hastig lycka. eTack min vän, tack! svarade Toby; han kunde icke återkomma från sin forvåning. Weresford, Edvards fader, en ansedd man, han skulle vara min röfvare 3Han trodde sig drömma och ville återvända hem Emellertid runno honom i minnet flera exempel på ansedda personer, som blifvit ertappade såsom införlifvade med strätröfvare; sedan denna rikedom, hvars källa var så osäker — detta sto som tycktes återvända till sin ägare! Toby beslöt att genomtränga hemligheten. Han steg derföre beslutsamt in och bad att få tala med husets ägare. Denne låg ännu, ehuru det var nära middagen. Ett nytt tecken till en mödosam natt. Qväkaren var enträgen i att blifva insläppt och befann sig snart i herr Weresfords sängkammare. Denne som nyss vaknat gned sig i ögonen och frågade något stött: Hvem är ni min herre? — Hvad vill ni?. Rösten återväckte Tobys misstankar och han börjide tro, att han icke misstagit sig. Han nalkades trankilt en stol, ställde den nära sängen och satte sig ned med hatten å. Ni förblifver med betäckt hufvud? frågade köpmannen förvånad. -Jag är qväkare, svarade den andre med mycket lugn, och du vet att hos oss är seder sådan. Vid ordet qväkare fixerade Weresford sin gås närmare och igenkände honom utan tvifvel, t han bleknade.