Helsingborgs-Posten – 28 juni 1866, sida 3

fan man ide nog förwånas öfwer den hannoveranska regeringens orduglighet och konfusion, lita: som man å andra sidan endast kan beklaga den stackars hannoveranska armeen, fom utan eget förs wållande fommit i en dylik, för hwarje tapper foldat förfärlig belägenhet. Också lära samtliga officerare wara ytterst förbittrade på regeringen. Till en tysk tidning skrifwes från Berlin: Till Kurhessen, Sachsen och Hannover ffola preusjiffa civiltjenstemän oförtöfwadt afgå för att så fmåningom helt och hållet införlifwa desso tvenne kinz ver i ven prenssiska förwaltningsorganismen. vSmwad fom är i wårt wålsd, släppa wi ide äter ur bänterna, få fare häromragen, entigt hwad det berättas i diplomatiska kretsar, hr v. Bismarck, och af tessa ord framgär tyrligt det oaflåtligt följta målet för hans politit, att införlifwa med Preussen re trenne ifrågawarande staterna, litasom alla andra, af hwilta han kommer i besittning. Den habobergska rynastiens störtande, få grunrs. ligt att ren hädanefter ingenting mer får att ber tyda i Tyskland, är Bismarks klart uttalade pros g. am och lenungen står helt och hållet på hans sita. Det officiella bladet i Madrid lemnar följande berättelse om upproret i nämnde stad den 22:tre: SOm morgonen tl. 5 gjorde vet här liggande 5:te artilleriregementet myteri, utan att chefen eller nå: gon af de andra officerarne togo del i upproret. De angrepos äögonblickligen af de trupper, fom förblifwit trogna, och öfwerlemnade fig på nåd och onåd efter ett kraftigt motständ i St. Gils kas sern. Talrika hopar af civila innewånare hade gripit till wapen för upproret, men äfwen de blef: wo öfwerwunna och förvrijna från de barikader och hus, ter te fattat fajt fot. Öfwer 400 togos till fånga, och nationalgardena täslate med hwar: ancra i tapperhet och hänförelje. brankf. Journal har följande meddelande från Kassel, om lika autentiskt som pikant lemna vi derhän: Den audiens, i hvilken den preussiske gesandten, hr von Röder, sökte förmå kurfursten att antaga Preussens ultimatum, utfoll högst olyckligt för diplomaten. Från den bästa källa hafva vi erhållit följande detaljer från det förda samtalet: Den erbjudna garantien för besittvingen af Kur. essens nuvarande område visade kurlursten tillbaka mrd de orden: -Jag behöfver inga garantier af Preussen, jag är en tysk förbundsfurste och konung Wilhelm är heller icke annat. — Härefter förespeglade gesandten Kurhessens möjliga förstorande genom den darmstadtska provinsen Oberhessen, hvartill konungen svarade: Denna provins tillhör min hr broder i Darmstadt! Derefter lär gesandten hafva antydt det möjliga förvärfvandet af Rhenlessen, hvartill konungen energiskt invände: Preussen har ingenting att skänka bort, det kan icke eröfra Tyskland; emot dess halfva million soldater står en million österrikare! — Slutliven lät gesandten hotelsen falla: Preussen skall besätta kurhessen och insätta en regering under prins Friedrich Wilhelms (thronföljarens) presidium. Ilärpå svarade kurfursten uppbragt till det yttersta: Detta kan prinsen icke göra, får icke göra, och om han gör det, så låter jag — jag, hans suverän, ställa honom inför rätta och skjuta eller halshugga honom såsom högförrädare. Ja, ja, det kommer att gå så, säg ni prinsen det. Audiensen är slut — sarväl! Scenen lär hafva varit i högsta grad hästig. Ännu den 25:te Juni förkastade konungen af Hannover alla de af Preussarne uppställda vilkoren för en kapitulation. Konungen fordrade fritt aftåg för sin arme till Bayern; det enda, hvartill han ville förbinda sig, var att armen endast skulle sluta sig till Österrike för att deltaga i striden mot italienarne. Dagen derpå hade H. M. emellertid kommit på andra tankar; han förklarade sig då villig att kapitulera, men begärde 24 timmars betänkelid. Wien den 25 Juni. Erkehertig Albreckt rapporterar till kejsaren från Zerbale den 24 om natten: Då den österrikiska armeen ryckte