En rast slicka. De finsta tidningarne berätta föl. jance drag af raskhet och mod hos en qwinna: Omkring twenne weckor röre jul hade en jön dagsafton un Nom samlat sig i Suontakanen gårt i i Reisjärwi för att roa fig. Efter nöjets slut be gaf sig hwar och en hem, men twenne piger, fil: fa ide orkate wandral hem, togo häst från gården och gärtens rotter sljusare vem, Ratten mar fols mörf. Sjön war isbelagr från ten sida man mins tertid binkade färdas öfver, och denna wäg toge flickorna, men då ve hunnit ett stycke framåt, förs willades te och förde ned. Pigorna föllo ur läs dan i öppna siän: men den sliutsande qwarblef i släran. En af pigorna mar gor simmare, samm öfwer den 20 fot breda öppningen och arren pä isen. DÅ bon kommit sig något före, fåg hon ef ter de andra. Henues tamrat låg på ett isityde, hwilket winden dref mot land, ret kamraten äfven lyckligt uppnådde. Men då hon sän hästen, fick hon medlicante med den störtade fig åter i sjön, samm till hästen grep den med ena handen i hufs wudet och med den andra hjelpande fia sjelf till: baka, flävare hon den få nära land, att venfammas fötter nikre botten. Den ftjutfante flickan hade under hela tiven suttit känslolös aj försträckelse i slären, men kom nu till sig, då hästen ftanz nade. Hon hjelptes i land och genait derpå begåfwo fig alla tre till en närbelägen gård, hwarifrån karlar gingo och bergade den wid iskanten jemte slädan qwarlemnade hästen. A A L —