Helsingborgs-Posten – 16 juni 1866, sida 2

Och Ernst? Har du hört något nyligen från Ernst. Ar han gift?-Ja, då han fick ditt bref, deri du säger honom, alt du var i Rom, stod bröllopet. Det är nu ungefär tre månader sedan. Det var på din moders begäran som det skedde. Ernst hade helst velat se dig fört. Carl ville ej säga honomatt anledning till brölloppets firande var alt alla trodde att hans moder var döende. Detta gömde han till ett lägligare tillfälle. De dystra tankarne sladnade nu mera ej så länge qvar hos Erik. Han behöfde endast söka raskt frigöra sig från dem och molnetskingrades Carl och han arbetade och vandrade tillsamman nu såsom förr, och deras lif var lika lyckligt som då. Carl högg en vacker grupp af Schwartz istriden med vargen, i ren hvit marmor, hvilken grupp han ämnade åt Cathrin, såsom han lofvat henne. De båda vännerna packade in den och sände den till Kronenthal tillika med ett kärleksfullt bref från Erik och vänliga helsningar från Carl. Carl underrältade honom så småningom om hans moders sjukdom. Han hade ej riktigt reda på huru det var, han visste endast, att hon varit mycket sjuk. Ernsts bref voro mycket korta och han hade endast i hå af dem talat derom — det ena, det första då han föreburit modrens sjukdom skäl, atl han ej kunde lemna henne, för att söka efter Erik, och det andra, hvari han sade Carl, under hvilka omständigheter brölloppet skett. Eriks hjerta blödde inom honom. -Jag skall snart se till dem, sade han. Jag vill resa till min stackars moder:!