Helsingborgs-Posten – 16 juni 1866, sida 2

— Utlandet. Bi meddela här i trogen öfwersättning grefwe Biemarcks i förra numret omtalare cirtulärdepesch af den ve dennes. Detta aktstycke är otwijwele aktiat blomman af det Bismarckska depeschskriftställeriet, och fom betant har ven ädle grefwen gätt långt i tenna genre. Köln. Zeit säger, att renna depesch är vet öppenhjertigaste och märkwärrigaste aktstycke, fom nägonsin flutit ur en statsmans penna. Hwad öppenjjertigheten beträffar fon ingen jäfwa detta omdöme, men i synnerhet ren engelska pressen anser det egentligen mest märts wärdigt genom fin grofhet och oförskämthet. Des peschen har följande lydelse: Jag har redan wir ett föregående tillfälle meds velat E. Exc ven depesch, hwilken jag den 7 i förra månaden tillställde ten k. gesandten i Wien med anlepning af grefwe Mensdorffs not af den 26 Ar:il beträffande Elbehertigdömena. Med afsigt walte jag för detta merdelande formen af en fons firentiel framställning, emedan erfarenheten lärt nig, att ett gort förstånd emellan twenne magter ide befordras genom wexling af dokumenter, hwilka wanligen pläga omedelbart offentliggöras, och emeran det war den kongl. regeringens förnämsta öns stan att erbjura eller lemna öppen för Wienertabir nettet möjligheten af ett tillnärmande. Wi hade alltså anledming att antaga, att detta wårt steg siulle fom fig borde uppskattas i Wien, och grefwe Menstorff syntes, att söma af. hang yttranden till baron v. Werther, i detsamma hafwa warseblif it em sådan möjlighet. I sjelfwa werket har hållningen i wårt merdelaute öfwerallt der det blifwit kängt ansetts såsom ett symtom till kordiala känslor oc wäxrante hopp om fredens bibehållande. Förgäfwes hafwa wi wäntat på ett bemötande af denna framställnirg eller eng ett utlåtande af ren tejjerlige gesandten i ämnet. Twertom äro wi nödsatade att anse dren öfterritiste regeringens förtlaring wid förbumtsragen i Frankfurt ren 1 Juni såsom jwar på wåra förs senliga mettelanden. J renna förklaring öfwer lemnar sterrite, efter en tillbakablick, som ide öfwerensstämmer med wertligheten och är förnärmande för Prenssen, åt förbundsdagen afgörandet af ren s esvigholsteinska frågan och tilltännagifwer tillifa en att of suveränitet i Holstein — nemligen stänternas infallande, hwilken det ide är bes rättigatt att utöfwa på egen hand från och med cet önenblick, då det genom hänwisningen till förs bundsdagen sjelft löft sig från Gasteinerfördraget och deringenom i stället för den sednaste geografiska delningen fatt det gamla förhållandet af medbes sittning. Mot rtenna oförswarliga och ensidiga akt, life fom äfwen mot det lika oförswarliga förfogandet öfwer wåra rättigheter genom deras öfwerflyttande på förbundsdagen hafwa wi redan protesterat och förbehåitar of widare steg. Wi kunna dock icke underlåta att redan nu förtlara, utt wi i detta ven österritiska regeringens