vi hålla just nu på att packa in våra mälninzsmaterialer. AÄr det denne sade Mari i det hon reste sig och kom emot honom med en sådan i sin hand. Jag fann den på bordet. Erik såg ej på penseln utan på handen och itrån handen öfverflyttades hans blickar på ansigtet. Hon lemnade honom penseln, men han tog ej endast den utan äfven handen. Hon drog den ej tillbaka: han kände huru den darrade i hans I nästa ögonblick var hans arm omkring hennes lif och hans läppar trycktes mot hennes panna. ViI träflas snarare än ni väntar, sade Cathrin till Carl, då han frågade, om de ämnade resa fram till Strahlen i dag, under det han och Erik följande morgonen ledsagade systrarne ut till deras släda. Mari satt tyst, men då Erik svepte de varma pelsarne omkring, henne, kunde intet vara mera vältaligt än den blick hon småleende gaf honom. Kapitlet IV. Ernst Walderthorn promenarade fram och tillbaka i sitt rum på Kronenthal. Hans ansigte utvisade ängslan, ehuru han försökte att småle och uttala förhoppningsfulla ord, hvilka. att dömma af hans ojemna steg och oroliga blickar, tycktes vara långt ifrån att utgå ur hjertal. -pu kan lita på, kära moder, att Erik aldrig lemnat Stettin den stormiga aftonen. Det var någonting hvar och en kunde förutse: att det då skulle blifva ett svårt väder. Du kan va