— Jag är icke missbeläten dermed, sade sir Edvard, sör general altorneyns skull! jag skulle till och med önska alt han redan vore i sin säng då vi anlända. Ilan skulle betrakta oss såsom menniskor, ännu vildare och grymmare än tigrar och derigenom ännu mera stärkas i sin dåliga tanka om oss. — Jag bryr mig icke om attorneyn och hans äsigter! llvarje minut jag förspiller är ett sekel af sällhet, som taxes från mitt lif. — Hvilken ädel kärlek är icke er, min käre Gabriel! och hvad min blifvande svärfar skulle vara lycklig om han hade en sådan måg som ni! Mina aktier stå dessvärre mycket dåligt i Trankebar! Förtalet har utspridt det ryktet att Jag i Bengalen haft en duell med en engelsmas för en qvinnas skull! Det är just det förskräckligaste med förtalet, att på djupet af dessa historier ligger en atom af sanning. . . Jag har ju berättat er min duell med sir Wales för hans statys skull ... llärpå har man grundat en historia, som brakt min svärfar till höjden a! raseri ... Jag hoppas det reder sig väl och att de elake Trankebarsboarne komma på skam Min lesna ssplan är uppgjord. Först gifter jag mig, öfvergifver vetenskapen och slår mig ned i engelska Indien. Min far, ehuru snål gifver mig dock femhundra pund i räntor. Jag gifveit mina barn den enda uppfostran, som i sig är en förmögenhet, nemligen att känna flera språk och derefter lefva vi alla fyra tillsamman ni och jag, Eva och Erminia, gifvande kusten af Coromandel exemplet af äktenskapliga dygder. — Ni är hjertans förtjusande, sir Edvard..... ja, tala blott om Eva! ... En qvinnas namn tre bokstäfver äro tillräckliga att förljusva den