Helsingborgs-Posten – 26 maj 1866, sida 2

marting, dels handläggarde under tiden i domsagan förefallande syner, laga wärteringar Zoch egorel: ningsrättsärenden. J ett bref från Stockholm till Göteb.-P. läses bland annat: Återigen har en stol i fwenifa afar vemien blifwit lerig. DÅ wintern rasat ut blans wåra fjellar, då wåren fom och löfsprickningen började, afled tem till lefnadsären älrste setamoten i mår wittra areopag, d:r Börjesson. Hand va: gar slutade i ren stat der han tillbragt ve lycdiigaste åren af sin lefnad. Endast ett par månader före Börjesson afled d:r Christian Stenhammar. Wid unvervätteljen om dennes dödsfall yttrade ven förre: 7nu är jag den siste fo8foriften, och det war han också. Alla wära konstdomare hafwa särdetes mähvilligt betömt Börjesson — sedan han wäl blef lagd på bår. De göra så i allmänhet med skalder och författare i litnande fall, men mera sällan vegförinnan. De konstdomare deremot som Vitalis bes nämnde fonftberivare woro ej få milda mot Börjesson, så länge han war nog djerf att täfla mer dem om publikens ynnest. J Upsala grundlade d:r Vörjesson fin ryftbarbet genom sitt hänförande föredrag fom prerikant. Redan för 30 år sedan blef han befordrad till fyr: koherte i ett af ertestiftets största pastorat, och dermed trädde han in de prosaiska pligternas idrengion. Han nörgades nu offra fin mesta tiv åt alla dessa bejtyr som utsläckt ända till sista gnistan at poesi hos mer än vift begäfwad landtprest. Han maste twista med sockenmagnaterna, med en wäldig skara af hel: och half-herrar om bättre skolor och fattigwård och gå ända till kungs för att få ove gelwerket stämdt, ty sockenpatronerna hade sedan gammalt blifwit wanda wid discordancen och tyckte ej om några förändringar i den wägen. Det är emellertid en i hög grad intressant före teelse, att vet första, och objtridligen ret yppersta af Börjessons dramatiska arbeten, sorgespelet Erik XIN, ide af honom sullbordades förrän han redan 20 år warit fyrfoherre och fverftigit Rubikon n:r 2, som Tegner kallade de 55 ären. Detta sorgespel mottogs med förtjusning af allmänheten, och fanffe just derföre mindre wälwilligt af tfonitberidarne. Sedan följde med korta uppehåll hand öfriga dramatiska arbeten, som i allmänhet af fontte domarne bedömdes mer mycken stränghet. De ryste pligtsstyltigast öfwer den sextiårige mannens glös vante fantasi, och tonstberidarne tlandrade att få mycken ungdomlig eld fanns hos en gubbe i fir denhatt. J ledigheten efter frih. v. Brinckman inkallades d:r Börjesson i swenska akademien. Han war då 66 år. Hans skildring af den i flera hänseenden originelle, i alla afseenden älskwärtre företrädaren, är ett mästerstycke af finhet. humor och elegans. Unter tet sista tiotalet af fin lefnad hemsöktes d:r Börjesson af flera till hjertat gående familjeforger. Hans älskwärda hujtru, en spirituell dotter med en fin biltning, och hans enda son — alla tessa fick han sjelf följa till grafwen. De som hafwa besökt Weckholms prostgård, hwilken stod öppen för alla resande, skola ganska säkert aldrig förgäta ten, mindre för ven gältfrihet, som der öfmares, än för det hjertliga mottas gandet och de af snille och smak lifwade samtalen. Näst Atterbom har jag hwarken hört någon anges nämare berättare eller föreläsare än Börjesson, och lyckades man att komma till Wedholm någon Söndag då ren gamle patriarken sjelf såsom predikant uppträdde i det ståtliga templet, så ångrade man ändä mindre att ha gjort ett afhopp från den ftor ra kungswägen mellan Westerås och bufwudstaden, ty man have då äfwen kommit in i en af Uplands