Helsingborgs-Posten – 17 maj 1866, sida 3

met Ramaina är alldeles utan sundt förnuft: det har blifvit skrifvet vid middagstiden. Den vackra Eva uttalade dessa ord med sin vanliga ledighet och Gabriel lutade Sig bakåt. sör att med blicken kunna upysluka hennes prosil, utan att dock blottställa sig för all bilfea öfverraskad. De enkla ord som utgöra en kiänleksförklaring, svälvade oupphörligt på hans läppar, men han var icke i stånd at sa sram dem. Han hade omvändt språkets alla vändningar och omvägar, för att låta henne gissa sina tankar och gifva samtalet den bestämda riklning, som antingen föder ett hopp eller lom ar intet för framtiden; men Eva var för mycket qvinna att falla i denna barnsliga snara; hon roade sig utan tvifvel åt denna lek och låtsade icke märka alt det låg någon kärleksfull belydelse i de tydligaste uttryck. Denna oskyld.ua tete å tele gaf henne tillfälle att visa sill snille och sin klokhet, på samma gång som det visade att hon fruktade en öppen härleksförklarlag, som kunde göra till allvar ott roligt skämt. Gabriel, som gick sitt mål emot, tvil mde om alt uppnå det, återupplifvade samtalet, -om tycktes vilja afstadna, med följande eldigt utialide ord. (i 0ils.)