Helsingborgs-Posten – 17 maj 1866, sida 3

Frän Berlia berättas, att den sednaste österrikiska depeschen alldeles ite kommer att beswaras emes dau grefwe Mensdorff i densamma förklarade viftudsionen slutad. J la France för i Söndags strifwes: Man har i flera dagar mycket talat om, att sterrile kunde sinna sig föranlåtet att afstå Venetien. De underrättetser wi inhemtat, fitta oss i stånd att förs sätra, att Dsterrike på vet aldrabestämdaste har ufwisat hwarje tante på att sälja Venetien till NNK lien. Deremot anser det fig funna taga i öfwerwägande, huruwida det wore möjligt att utbyta Benetien mot Schlesien. Men retta förflag lär wara beroende af mil i utförandet utomordentligt swårt. Dessa wiltor iii röra Jtalien och utwirgningen af påfwens werlvös liga magt. De preussiska och österrikiska bladen, de ofjiciösa inderätnate, öfwerbjusa ywarandra ri att uppwalta med re gröfsta otitigheter. Bismarck är naturligts wis i främsta rummet Wienerbladens skottafla, och det är ide underligt, att håren resa fig at fasa vå de preussista juntrarne i Kreuzzeitung, då vo lift sådana betraktelser, som t. ex. BPBresjes öfwer attentatet mot Bismarck. Pressec will förklara hans underbara räddning med ordspråket: MD denn.nar ej fom skall hänga. Detta thema varie ar tidningen på följance sätt. Jce en utan syra eller fem tulor aflossades mot grejwe Bismarck, och dot slapp han undan utan att skadas. Hr grefwen är uppenbart bestämd till något högre. Huru be förda hans wänner i Berlin än äro, fan dock in aen med större uppriktighet än wi lyckönski horom till att hafwa undsluppit dödsfaran. Mannen är nödwäncig för of oc bestämd att för of uträtta stora tina. Han är kanske icke wärre än mängden af med honom iikatänkande, 3åde liberala och iHlliberala, men han är bestämdare än de. Det roi giriga, fräcka och öfwermoriga prenssarewäsendet, som söter sin ära i att förakta rätt och sanning, är kanske icke i lika grad inlarneradt hos någon ans nan samtidig preusfare. Wi funna fmårliven i detta ögonblick undwara det bat och den förbit ring, som tenne statsman wäckt genom sina handlin yar och fin larakter. Först när det system, fom han representerar, blifwit fönderhugget med swärdet, lunna wi mer litgiltighet fe denne herre draga till helwete. Den jorriska rätwisan synes kräfwa, att hans lif bewaras, tills han sett följderna af sitt handlingssätt. Derföre om han nu bortrycktes för tidigt, så stulle wi hafwa känt en djup och berättigad sorg. Den officiella BWiener Mbendpojt har efter ett annat tyftt dlad upptagit en förklaring från en lätare, enligt hwilken Bismarck anfes såsom wansinnig. Jag har på sednare tider ofta haft till fälle att på nära Hål iafttagqa Bismard, skrijwer läkaren, och han gjorde ett ganska egendomlig intryck på mig. Hand hela wäsen och beteende, hang förjiöcda anletsdrag, hans oroliga blid ob hans handrörelser allt bibragte mig den öfwertygeljen, att jag stod framför eu man, fom fed af djup finnes: förwirring.... Jag gör ide anspråk på att wara någon auktoritet, men det kunre rock alltid wara wärdt att taga i öfwerwägande, om det ide un ar den stora nöd, i hwilten vet tyska folket är stadt, wore bäst att låta alla konferenser, folkförjamlingar och resolutioner falla och i stället enhälliat fors dra, att en tommitte af läkare så fort som möjeigt nersättes unter presidium af Griesinger i Ber in, i ändamål att efter bästa iusigt afgifwa ett fam wetsgtannt utlåtante öfwer Bismarcks mentala tilistånd. Såsom ett motstycke bör anföras, att THorrd. Allg. Feit. med anledning af dessa rår utgj neljer kallar hela Wien för en stinkande görjele Söreu33. will förmå folk att tro, att Gud neve sändt en engel till Bismarcks speciella fivrr, och itt denne engel uppfångat kutorna från Btinds revolver. Köln. Aeit.7 förklarar mirallet på vit taturligare sätt. Tirningen will weta, att minitern under sina tläder burit — en pantjare fjorta.