Helsingborgs-Posten – 5 maj 1866, sida 3

— Jag skall emellertid gå och göra i ordning en bur till Sliga, sade Klerbds. — Åh! sade Eva, bekymra er icke så mycket om andra . .... Schack! — Redan! sade Klerbbs; i sjerde draget, min fru ni tycks haiva anspråk på att göra matt. Det är herde draget . . det är icke nytt! det är en Indisk herde, som uppfunnit det. — Jag har förlorat! sade Gabriel. — Dei var blott enfhändelse. Låtom oss börja på nytt. — Jag kan icke spela, sade Gabriel skrattande, det ser ni ju. — Betala då, sade Klerbbs, här är min blyertspenna och chinesiskt papper. Gabriel satte sig ned och skref följande sonnet. Till en vacker enka. Mig ödet ständigt fört omkring i verlden vida, Jag fördes öfverallt, beseglat alla haf Från Nordcap till Cap Horn, och med min trogna staf Jag vandrat öfver berg och öfver floder strida. Polarhaf, berg af is och land, likt snöhöljd graf, Sandöknar, vilda snår, der jetteormar glida, Allt tjusar och med makt mig lockar till sin sida Hvarheist mig längtan drar, jag straxt beger mig af. Jag eskimåen sett och negren i det gröna. An klädd i björnskinnspels, än i Panamahatt, Jag varit öfverallt, i Peking, Rom och Utah. Jag efter kärlek sökt bland Orientens sköna Här ortens drottning satt mig fången på min ruta