Helsingborgs-Posten – 5 maj 1866, sida 3

jwenska armeen, hwilken — om man ide will göra sig falska och för landets sörfwar mycket waådliga föreställningar — ide fon räknas effektivt hög:e än till omkring 30,000 man, tydligen är för nten, få föreslär fommitten, att denna stamtrupp, när helst fienden må komma, skall funna med sig införlifwa omkring 20,000 man få förvigbilvadi manskap, att man af dem kan hafwa någon vitt att fordra uppfyllandet af en soldats pligter, och sålunda genast utgå med 50,000 man, hwilken ars mee, om den genom tillkomsten af fnart färrig2 bilcadt refervmanskap inom fort fan stiga till omkring 70 000 man och terutöfwer, fan anses wara för wåra förhållanden passande och tillräcklig. Det är nemligen för oss af yttersta wigt, att genat funna möta med en någorlunda tillräcklig oh fullt slagfärdig styrka; ty derigenom afhålles fienden från tillfälliga angrepp med en mindre arfallsstyrka, och det är just sådana anfall wi företraäs veswis hafwa att befara, helst om organisationen af wårt förswarswäsende dertill befinnes inbjudande. Besättandet af wår hufwudstar, om också blott för någon fortare tid, och några derifrån utgåenre oprationer i afsigt att rerigenom twinga of till (9 nad och eftergift för den starkares wilja, sku te, om wi ej i tid se oss före, nästan när som helsi lunna inträffa, då deremot ett allwarsammare ans fall, för att beröfwa oss wår politiska tillwaro, tills widare är mycket osannolikt och dessutom ej utan stora och längre tid erfordrande sörberedelser fan företagas, under hwilken tid wi dä äfwen komme i tillfälle att efter förmåga bereda oss derpå. Det är också tänslan af tenna mindre, men dock öfwer: hängande, fara, som framtallat folkbewäpningsrörelsen; ty man har trott, att om i hwarje del af landet ett någorlunda betyrligt antal bewäpnadt ech något wapenöfwadt manskap funnes att tillgå, så skulle fienden härigenom finna sig förhindrad att någorstädes landstiga och intränga i landet. Härwid förbiser man tot, att en folkbewäpning aldrig fon blifwa en armee och att det är med en fullt utrustad och tillräckligt stor werklig avmeäcs styrka, som fienden är att wänta, samt att denna ide i fältet, med hopp om framgång, fan mötas med annat än en deremot swarande fullt öfwad och utrustad werklig armeestyrka. Felköewäpningen fan ide flå fienden, men ven kan på längden förstöra honom, bwarföre ven också i ett ihärtigt förjmarskrig är owärderlig. Till afmärjande af ett poli: tifft öfwerfall duger den deremot alldeles ide. 3) För att erhålla de för armcens nödiga förs stärkning sålunda behöfliga 20,000 man, föreslär kommittön, att ur hwarje kewäingaflass uttaga 11.:del af tet approberade manskapet till något full ständigare krigsbildning, och bestämmer ven tid, fom dertill stulle behöfwas, till omkring 100 ras gar förrelade på 4 år, hwaraf omkrina 60 dagar på första året och 15 på ve trenne följande. Men fommitten föreslår alldeles ide, att detta manskap skall kaserneras och under längre tid twingas till fredlig militärtjenst, och detta kunde få mycket mins dre komma i fråga, fom den indelta stamtrupp, med hwilken dessa bewäringssoldater så i trig som fred fule insörlifwas, alldeles ide sjelf är kase rnerad sler till långwarig garnisonstjenst anm des. Någon wäsendtlig rubbning i det närwarande förhällandet innebär detta förslag således ide; vet endast begär det uante r rc. när och detta med oförändradt bibehållande af vet närwarande i allt öfrigt. Den indelta armcen har alla de goda egenskaperna af en milisarmee, men ven har vers utöfwer jå mycket af en stående armeeg werkliga fördelar, att den äfwen kan mäta sig med en sådan, och det wore terföre en stor dårskap, att upp. häfwa densamma, få länge förhållandena mergifwa dess bibehållande. De få wärfwade trupper wi ega, tillhöra, med undantag af gardets infanteri och Wermlants fältjägare, hwilka sednare hajwa en särskild organisation, specialwapnen, fom alltmera erfordra att man fullständigt deråt egnar fig, och hwilka derföre böra betraktas såsom fär stilda angelägna yrken och säåsom sådana jullständigt aflönas. Äfwen gardesinfanterict är på wäng att blifwa ett elitinfanteri, hwaraf behofwet såsom ett färffildt wapen alltmera med krigskonstens närwarande utweckling framträder.