Helsingborgs-Posten – 5 maj 1866, sida 3

Eva syntes icke mera denna dag. NMiddagen var tråkig: hon fanns icke der. Man hviskade om att en Indier i trakten berättat, att Mirpour och Goulab, gripna i Calcutta, nyss anländt såsom fångar till Madras och att deras dom skulle gå i verkställighet om några dagar. Denna nyhet slungade Eva tillba-a i hennes sorgliga minnen och återbörjade, så att säga hennes enkestånd. Denna afton började man ytiira tvifvel om uppriktigheten af Evas visade goda lynne. Man kan spela glädje såväl som smärta. klerbbs och Gabriel drogo sig temligen tidigt tillbaka till sina rum. Gabriel släppte icke Klerbbs ifrån sig och under förevändning alt få sitta och prata med honom och röka till midnatten, blef han hans väktare. Natten var dyster och stormig. Åskan mullrade i söder. Blixtar belyste sjön, så att den liknade en glödande spegel. Horizonten genljöd af dofva tjut och askknallar De båda vännerna stödde sig med armbågen på balkongen, bakom den böljande ridåen af spaliervexter, båda två högtidligt stämda genom den hemlighetsfulla tystnad, som, så att säga, höres i boningarne, då en Indisk himmel talar till ödemarken. Hastigt närmade sig Gåabriel försigtigt till Klerbbs, spände sina ögon i hans och derefter vridande hufvudet mot sjösidan, tycktes han säga: Selt VIII. En fasans natt. Andedrägten stadnade på Gabriels läpparKlerbbs lutade sitt hufvud mot rampen af balkongen och söljde, genom blomnälet, med ö