Helsingborgs-Posten – 26 april 1866, sida 3

Det äro helt ogenerade, de der två; de trädde in likasom om de kommit hem i sitt ege hus, de helsade på Eva, likasom på en vanlig qvinna. Huru kan det vara möjligt, att icke hvar och en som ser henne för första -gången icke faller till ennes fötter. Den äldste af de båda utredsingsmännen öppnade ett par fönster, för att få en klarare öfverblick af salen: det började redan att mörkna Det är verkligen mycket vackeri, sade han, mycket vackert. Förmodligen är väl hela huset likadant; det är en verkligen Engelsk-Indisk lyx! den döde hade god smak. Men har i ödemarken, ir icke allt detta värdt tiotusen piaster; vid Madras portar skulle vi kunna få semtiotusen! Såsnart det rör en fastighet beror det helt och hållet på hvar den ligger. Äro egorna mycket vidlyftiga, min fru? Min herre, svarade Eva, det är sent, jag är något trött, ni kan vidare tala med min svåger om dessa tråkiga saker. Middagen serveras om ett ögonblick. Härpå helsade hon oss mycket graciöst: jag följde henne med ögonen genom salarne och galerierna, hvilka ännu svagt belystes af den nedgående solens strålar. (Foru.)