Article Image
XL Den 23 April Wi trodde of för några dagar seran fe wåreu le emot of met sitt älskwärdaste leente: den wackra hufwudsstaren, ven sköna synterskan, slog upp sitt öga mot den strälande wärfolen, som körre te sista snötrifworna bufwurstupa ned i NRorrström och lockare späca, gröna strän att titta fram mellan Djur gårdene tlippor; ytterhalstukarne tastades bort och mängfjärgate parasoller började stimra som jjä. Ailar i mitdagestunten påj Drottninggatan och Norrbro; foglarne qvittrare och ångsluparne hwisslade och bol mare på strömmen, fom wällustigt häfde fin barm i solskenet, jeran hon på morgonen lyckate sparta bort tet tunga beswärliga wintertärket; man oppe nade med förtjusning fina lungor för de milda, behagliga wårfläntarne, fom i sällskap med apelsinerna Fonuno flyganre från Metelhafweto stränder; man gjarde sig i orrning att på det förbindligaste emottaga den efterlängtare wåren, hwars förtudssedlar reran anlänct, och fom sjelf wore wid mir maste station med hela fin hofjtat — men April förnekare ide fin karatter af qwinna. Efter on lång töld skymtar stundom ett leende fram på Lips parne och ögonen börja stråla få warmt, man tyc fer sig fe den famn, som länge af en nyck warit sluten och fall, åter wänligt öppna fig, men vå man, full. af hopp, will tasta sig deri, stänges ren åter af en nyck, och ven sköna wänder en ryggen, hwilten kanske till på löpet befinnes wara, såfom skogsfruns, ihålig lifasom ett balträg. Så gäckar oss ituncom April. En wacker rag drar han bort gardinen från solen, ffidar efter några ljumma wincar, och låter oss drömma en natt om blåsippor, fogeljång och sexor i vet gröna, men plötsligt för wanclas hans anlete och han skrattar oss mist i synen med snö och bläst samt för oss tillbata i fre kelngnswrån med wåra wårfantasier. J dag är han oss åter nåtig, få att mi med ten lätthet att hoppas. fom wi lyckligtwis ega, och förutan hwilker många af of arma noctbver snart skulle fryja och hungra ihjel, tunna i inbiilningen förespegla of, att den kongl. Djurgärren på sin stora högtidsdag i nästa wecka skall presentera fig som ett lyjande Flo rad hof — åtminstone genom glasen på Hasfelbacfen betraktad. Den låtom ess frän wår och poesi taga ett märdigt spräng ned till aftonens prosa, jags menar Aftonblaret och denna upplysta tirnings yttranren om wär sista ständerförsamling. Der stod för någon tid sedan uti en längre artikel, fom skulle wara sen äterblick på riksdagen, att läsa, hurusom attörerna på wår ritsdagsteater med en säflig längsamhet, fom har istadighetens hela retsamma karakter, ännu enwisas att uttänja ftånvåriksoagend revan brustna lifstråd. För att få klart för fig, huru pass be fogadt detta omtöme fan wara, och hwari denna järliga långfambet består, behöfwer man blott besinna, att samtlige stånden hwarje Onsdag och Lördag hafwa orrinarie plena, hwilka börja fl. 10 eller 11 f. m. och wanligen sluta inemot tl. 3 e. m., hwarefter de fortsättas på aftonen och, när widtigare frågor äro förhanden, stundom draga ut på natten, att seran de enkle utskotten blefwo fonstituerade, desamma nästan hwarje af arbetsweckans öfrige föra dagar hwar för fig haft jammanträden, hwilka wanligen upptagit hela förmiddagen, att de sammansatta utskotten få passa på att inskjuta fina sammankomster på alla lediga stunder emellan stäåndsplena och de orrinarie utskottens fammanträs ben, samt för att methinna fina göromål ofta måjt taga qwällarne i anspräk, hwartill kommer att stånpen numera samlas på andra dagar än Onsdagar oh Lördagar. När man wet detta och hwad en rifsdagsman har att göra, fom är t. er. ledamot if både statsutskottet och sammansatta ftatsoch ekonomieutskottet, eller ekonomieutskottet och jam nansatta lage bewillnings och ekonomieutskottet, amt tillika fer på resultatet af rilkstagens arbeten ills rato, få måste man ide wara mycket generad fo sanningskärlek, för att funna tala om riksdagens säfliga längfomhet. Omrömet tillhör desja ten

26 april 1866, sida 2

Thumbnail