Helsingborgs-Posten – 26 april 1866, sida 3

Utlandet. Den bekanta preussista militärtitskriften Iilit. Blitter yttrar sig vi följante wis i sitt sednaste nummer om kr igentsigterna: BI hafwe ingen ans letning att önska trig med Österrite och vetta hawa wi mer än en gång upprepat; men börs männens fretejanatiom är of fult ut få wederwärt ig som Tvet tysta framstegsparticts oprenssiskiu agitationer. Wi behöfwa Sleswi iq —-Hol nein och stola ide wika derifrän. Kan målet uppnås utan trig, få skola wi litsom förut uppriktigt och hiertligt helsa förbuncet med Cpherrite. Men fon ide målet ers nås utan att wädja till wapnen, nåwäl, då skola säfert många andra frågor rå samma gång brins gas till lösning ; när sedan wapnen skapat ett fast tillstänc, må vå strift och tal åter tomma till hes ters och börsmer nisterna göra sig breda. Men icke fi örr! vs Om tenna artitel i den preusfifta junfermilitärtidningen yttrar Stöln. Bett. : Sfterrite och Breusjen båre kunna oc) måste endast i såtan häntelse tomma öfwerens i goro om EleswiaHolftein, att den Bismarckska mir teven ide är af ten mening, att Preusjen efter Dippel och Als blifwit einskränkt herre och mästare icke blott öfwer Tyskland utan öfwer hela Europa, och icke anjer fig berätttigart att skrifwa på fin fana den politit, hwilten Militärische Blätter fort och godt formulerat sälunda: ON behöfwa Sleswia Holstein och skola icke låta drifwa oss derur! Ryssland behöfwer Turtiet, Franfrike beböfwer Rhenprowinserna, ja hwarje fat har fina behof. Men om un hwarie stat anser sig berättigad att utan krus tillfredsställa fina behof, så skulle det icke mera kunna blifwa tal om rätt och förcran och Enrova skulle, afstående från civilisationens ära, gå tillbaka till wilrarnes tillstånc. Att wilja säga om rem, fom motsätta fia en fåran mild triaspelitit, att de önsta freden till hwad pris iom heljt, är att drifwa wanwettet till sin spets Till dem fom tro på freden, om än krigstecknen blifwa än få många och än få hotande, bör Tim sBerlinerkorrespondent. Kenungen, säger han, är emot krig, isynnerhet ett få farligt fom emot Osterrife och mellanstaterna på en gång. Han hade ins genting emot, att grefwe Bismarck uppkastade res formfr ågan som ett sijta medel att på ett både mwinftatfwande och frerligt sätt lösa ten fleåwig-holiteinska frågan; men för få widt man fan på förhanr berälna törtiga menniskors beslut, skall han, om ret föreslagna universalmedlet ide har ven beräknade werkan, ide ett ögonblick draga i betänfante att heldre ssilia fig wid Bismarck än bryta freden. För närwarande fer konungen ingen nörwant ighet i att skilia fia wid en minister, hwars både inre och yttre politik han nyss hade anledning att risa. Grefwe Biomarck har ve fitta dagarne flera gånger begärt fitt afsked utan att konungen welat bewilja det. J händelse han skulle träda tillbaka, tommer sannolitt ett tonservativt kabinctt med något mera modererad tendens att bildas. En liberal stvrelse nuder ren nuwarande menarken är efter allt hwad som före fallit emellan honom och rartrmeel inapt tänt bar. En morifikation af kabinettet skall jannolift påsfyundas derigenom att fejsaren uf Österrite låtit kejsar Napoleon förstä, att Han under wissa oms itändiaheter icke skalle hafwa någentina emot att hänskjuta ven sleswig-holsteinska frägan inför en curopeisk kenareb. En forrespondent till en tysk tidning berättar, att arefwe Bismard lyckats komma öfwer ett litbografiskt afcrag af en keiserlig proklamation, fom hölls i beredskap i Wien för den händelse triget skulle ut: bryta. Det märtligafte härwid är den reflexion, hwarmed korrespondenten beledsagar denna uppgift. Han utbrister nemiigen: Med detta aktstycke i handen kan naturligtwis anrefwe Bismarck förmå fos nungen att gå in på hwilken kriaisk plan som helit och är fullständiat berre öfwer situationen. — 3 anning begreppen om Wilhelm Eröfrarens själs