Helsingborgs-Posten – 24 april 1866, sida 2

En god timma ester detta samtal begaf sig Talaiperi, försedd med order från öfverdomaren, älvenasvm bekräftadt genom gouvernörens digzill, till sängelset. varest två sheriskoflicerare re lan underrittat fånvaktaren om utgängen. Sedan klerbbs och Gabriel blilvit befriade, ledsagade Talaiperi dem till gouvernören, som på ett ädelt oci värdigt sätt tilltalade dem: i Varen ofvertygade, mina herrar, sade han vid slutet af samtalet, att jag är beredvillig att göra allt hvad i min förmåga står. att förmå er glömma de sednaste dagarnes grymma ångestkom ofta på mina mottagningssoirser. Jag, vill hjertligt trycka edra händer framför Madras förnämsta societet och kom ihåg, att jag nu Såval som framgent skattar mig lycklig att kunna vara eder till någon tjenst. De båda unga männen, rörda ända till tårar, blefvo helt för-. bryllade af så många nådesbevisningar och utgingo ur palatset tillika med Talaiperi. En elegant palankin eller Tandigel, dragen af hvita oxar, tillhörande den race, som på femton timmar tillryggalägger trettiotre mil, afståndet mellan Madras och Pondichery, stod på torget tillika med de två noues, dess förare. Talaiperi visade de båda Europcerna palankinen och inbjöd dem att der taga plats. Hvart för ni oss, ädle vän? frågade Klerbbs. — Till vår boning i Tinnevely, svarade Iadiern. — Det är att komma ifrån helfvete till paradiset, sade Gabriel. . — Ni misstar er, hviskade Engelsmannen i Gabriels öra; jag tror att det endast är att byta om helvete.