Helsingborgs-Posten – 24 april 1866, sida 2

Från Köx:enhamn berättar Lunds Weckoblads forrespondent följande interiör: Till slut en liten episod från wårt hwardagslif. Or H. war redan fom ung ullmänt betant i Kbhvn Han innehade wisserligen endast en assissents blyg: samma ställning i en af ministörerna, men få ende också hans Bejtemorer till ersättntng derför 80,000 rbor, och så äkte ren unge mannen dagligen i spann till sitt embetsrum. Det är flot — vet fare Kbhynerne, medan de tillstöto ögonen för hans sammanlefnad med en bekant vam, som förde honom en jon och två rvöttrar. Det war ju ocksä en sådan hwardagssak emot att åka tillembetsrvum: met i spann. Men tetta lefnarssätt flutate, det så, fom få många andra liknande. ÅBestemoder rninerates, hr H. skref falska wexlar, och cetlfungelset öppnade för honom fina dörrar. Barnen ofwerlemnades under titen till modren, fom för att soutinera fig arrangerade några rätt nart mycet beryktare baler, hwars ide minsta dragnings. raf: utgjordes af de wackra uppwäxande döttrarne. Desfa orgier blefwo nu den skola, hwari den unge ÖH. ut wecklate fig till en galant kavaljer men octfitiua beryltad spelare, och hwari åtminstone ven eni aj röttrarne hade tilljälle utbilda te anlag, fom ikulle sätta henne i stånd att en gång uppfatta sin faders planer och berera honom, vå han wäl kommit u. fängelset, lvsandef triumfer. Så fom ven tid, då Vrivlöslille öppnare fig för den nu till ären tomne förbrytaren; men aldrig have hans blid swäfwat noltare hän öfver masjan än nn, då han med fitt silfwerhwita skägg, fom hängre ned öfwer bröstet, och med fullt förtroende till framtiren och sin egen förmåga åter uppslog fina bopålar i fädernes Kbbon. Han hade under ve långa ensamma timmarne i den mörfa cellen grubblat, och vet have blifwit honom m. werldens aktning, och qutd, guld till hwarje pris war nu den lösen, med hwilfen hr H. åter trärte in på lifwets bana. En medlidsam målareenka, jom länge rufwat ofwer sina skatter, kunde icke motstå hans wältalighet; hon gaf honom fitt guld i utbyte mot hans namn, och gubben hade nu under fina fötter lagt ren grund, hwarifrän han med tillhjelp af fina förhoppningssulla barn kunde anlägga ve miner, som snart skulle bestråla hans familj och förwåna samtiten. Sonen, den galante kavaljeren, skulle förft i elden. Gubben spejar rundt omkring och upptäcker slutligen en ung enka, fru G. med eu förmögenhet i reda pengar af 300,000 röor. See, det er for vig, min vreng! sade den gamle, och han öppnade sjelf löpgrafwarne och ledde belägringen med fåran fincsfe, att ren unga enkan snart öfwerlemnare fig mer bela sin förmögenhet. Men Adam war ite länge i parariset, oh det lyckades werkligen fru Ö:3 flägtingar att öfwertala ven unga enkan bryta förbindelsen med ren brottsliga familjen. Men vet är i motgången, ren ftore mannen just wisar hwar han duger till. E, fare den gamle br H., och ett eget smil lekte fring hans mun; fåå, en förbindelse med wär familj är alltså för mydet? Såå, ja då ftall det i stället bli twå och sålunda dubbelt så mycket fom 300,000 rbor. Nu stall hennes swäger, ven unge studenten G. tigga om min dotter, och är ren förbinrelsen wäl bragt till stånd, skall ven första nog snart äterkomma i fina gamla gängor. Och ren på offentliga baler få att säga uppfostrare dottern, fom lefnatsglad lyste fom en ros i morgondaggen, förs stod jin wärrige fader, och spelet begynte. Men förjt måste hon wara förlofwar med ou annan; pasjionerna wäxra i och genom de swårigheter, som måste besegras för att wi må funna nå wårt mål. Och den kofetta qwinnan fann också jnart en fästman i en ung officer, fom wertligen höll af ven bildsköna warelsen. Under sårana förhållanden införde ven nnge hr H. fin män och jemnärige, student G., med hans 300,000 roor i huset hos fin spster. Huruz ledes hon uppwäckte hans passsion och huru hon genom en låtsad kärlek till sin fästman beftändigt un derbläste lågan hos hr G., förstår enhwar, fom fänz nen qwinnans kotetteri. Slutligen blef måttet vå gadt. Hr G. have besegrat henne genom fin brins nande kärlek — bon hängaf fia till honom — allt bot under wilkor, att brölloppet skulle firas inom d dagar. Hr G., stolt öfwer sin inbillade seger, klart, att för penningar fan man föpa allt ja t.v: se ss mA