Helsingborgs-Posten – 12 april 1866, sida 3

jagzter i omgifningarne kring Calcutta år 1509; men denna förmörkelse var blott partiel och tigrarne voro blott till hällten förskräckta. Då jas denna morgon före solförmörkelsen bad dig påskynda dina steg, var det derföre att jag kände till hjortarnes kinesiska seder vid en solförmörkelse. Jar ville bereda diz denna öfverraskning och då jag icke fruktade någon sara, lade jag mig att sofva. — Ah! var det då ingen fara? — Till utseendet blott, min unge lärde; känner du då ej till hvad som hände Hutkinson på Java? — Jag känner det ej. — Han vet ingenting denne lärde. — Lär mig då. — Det är det som jag sedan tre dagar häller på med. — Forsätt. — Nåväl ... Hutkinson var på jagt i en skog, belägen på vestra sluttningen af Mara-Api och staden Solo. De elaka slafvarne gjorde sig ett nöje af att antända ett stort förtorkadt träd, och elden spridde sig snart i hela skogen. Jägarne togo sin tillflykt till ett i skogen uthugget ställe vändande ryggarne åt vinden; men alla djur, både vilda och icke vilda, fingo samma ide och rusade till denna tillflyktsort. Detta förfärliga vidunder, som högt ofvan träden höjde sin af eid och rök hopflätade man, injagade förskräckelse på en gång hos tigrar och gazeller, ormar och dothjortar, panthrar och foglar, och man fick då se hvad man ej har sett sedan Adams dagar. Dessa siendtliga slagten, beherrskade af en gemensam sruktan. hade utseende af att vilja ingå stillestånd, och de förenade sig