Helsingborgs-Posten – 12 april 1866, sida 3

De vilda frukter, som hängde ned från träden i denna naturens stora fruktträdgärd, gäfve endast en ringa tillfredsställelse åt våra hungriga resande. Horizonten låg ännu alltjemt utbredd för dem i samma ödsliga utsträckning sex timmars ansträngande gång hade icke fört dem en armslängd närmare måle:; allljemt berg efter kullar, slätter efter berg, skogar efter slätter, ängar efter skogar och nakna klippor eftei ängar, alltjemt samma outtömliga landskap, jem fördeladt mellan grönska och ofruktbarhet, båd: två kolossala. Efter en lång tystnad, som liknade förtviflans dystra grubblande, stannade Klerbbs som gick först, och sade till sin följeslagare. -Jag skall meddela er den föga behaglig: underrättelsen, att klockan är tre; ännu fyr: limmar, och vi äro åter hemfallna åt natten. mörker och tigrarnes gap! Gabriel slog armarne i kors och skakade melankoliskt på hufvudet, med ögonen rigta lpå solen, som nedsteg från zenith med en förtviflad snabbhet. (Forts. )