Helsingborgs-Posten – 10 april 1866, sida 3

lande maken till denna undersköna natur reste sig öfver blåberget, lik ett öga af guld, som plötsligt öppnar sig i en jättes panna, tycktes hela jorden darra under bimlens omfamning; en mild harmoni, bildad af trädens, foglarnes, vattenfallens, soglarnes, häckarnes, blommornas, dalarnes och kullarnes röster, klingade öfver allt, liksom den första hkymnen, hvarmed skapelsen kelsade morgonrodnaden. Våra båda resande glömde länge sin unger och sina vedermödor inför detta underbara skådespel; men så småningom återinträlde de i lifvets verklighet och funno. att denna till utseendet så sköna natur, är full al försåt. Ingenting af hvad de sågo erinrade dem om den trakt de passerat föregående dag med jägarekaravanen; de befunno sig på ett okändt område. och deras ögon, som spanade kring fremmande horizonter, igenkände icke ett träd, icke ett enda enskilt parti, icke en enda kulle, af dem de mötte vid afresan från Tinevely. Otvifvelaktigt hade de blifvit skiljda genom en bergssträcka från Madras sluttning och deras brådskande och blinda fart hade under natten infört dem under en annan himmel oc . till stranderna af ett annat haf. Landet, som de genomsoro, förvånade dem tidtals genom sin egendomliga skönhet; ingenting tillkännagaf vid första ögonkastet ödemarken: det var icke Nilens slätt eller Amerikas urskog ej heller något ul dessa landskaper, som i sitt sköte hysa ensamhetens fasa och varna vandraren alt icke förirra sig in på dessa tröstlöshetens ödemarker I denna del af Indien tyckes jorden vara met omsorg odlad, med kärlek vattnad: man väntar vid hvarje steg alt påträffa arbetare och ved