Helsingborgs-Posten – 10 mars 1866, sida 3

Adolf. Han helsade på sin täcka rädzifverska från morgonen. Hon såg mycket sorgsen ut, stackars flicka. hon hade under mänga månader kännt ett mer än vanligt intresse för honom, hon hade ansett honom såsom den enda smula hederlig natur, som fanns i huset. och nu kom tanken på att blifva nergräfd på landet, på modrens landtställe nära Tours, såsom en allt ntom glad utsigt. Adolf frågade hvad som fattades henne, till svar hvarpå hon gaf honom en tydig beskrifning på alt som passerat sedan han Igick. Han hörde äfven underrättelsen om Julies afresa med lisligt deltagande. Em nyckel som insattes i dörren störde dem. (inAnat skyndade Julie sig ut för att uträtta stl ärende. Ådolf satte sig ned vid sin pulpet. då herr Perrin inträdde, tillsågande nägon som kom efter att vänta några minuter utanför, men då han fick se ÅIlolf gick han några steg tillbaka och gaf ett tecken till sin följeslagare. En polisbetjent inträdde. Herr Perrin pekade få Adol oc tillsägande polisbetjenten Gör er skyldighet! gick han hastigt in i salen samt tillstangde dörren häftizt bakom sig. Vi förbigå Adolfs harm. Julie, som återkom från köket, under det Adolf höll på att förklar-: sig med polisbetjenten, blef fattad i armen a sin fader, som hörde hennes röst och snyftningar. Den unge mannen blek och stum af vrede var snart på väg till prefekturen på andra sidan Pont Neuf. Han fick der veta, sedan har genomvandrat tre eller fyra af de stora och mörka korridorerna det dystra la conciergerie, förbi rader af bleka polisspioner, att herr perrit anklagat honom för stöld. Hans böcker voro ett otillfredsställande tillstånd: penningar — er