tbufsctt. Om någon funnit det underligt, att furst Kusas fall skedde så ogeneradt, utan att han kunde sätta i rörelse en enda manöver till sitt värn, så bör ne ldanstående sammandrag af kamrarnes adress 1553 vara mer än tillräckligt 6 lysande. -Sedan kamrarne öppnades har E. II. icke allenast lemnat oss någon som helst . noedom om det inre och yttre tillståndet, utan vi sakna dessutom älven en noggran öfversigt af den sinanciella ställningen, om hvilken finansministern sjelf förklarat, att den befinner sig i högsta oordn ag. Två gånger redan har regoringen i den mest hotande ton förnekat folkrepresentationens väsendtligaste rättigheter. Den har gått anda derhän att kalla församlingen en härd för sammansvärjningar. Om regeringen åt utvecklingen af det konstitutionella lifvet egnat den verksamhet, som nu spillts på motarbetandet af detsamma — på fyra år har regeringen fem gånger upplöst den lagstiftande församlingen och regeringens intriger vid valen äro oräkneliga — så skulle säkerligen förfaltningen burit alla de rika frukter, till hvilka den inneh llet fröct. Vid hvilket stort tillfälle, på hvilket upprop från regerinzens sida har församlingen blifvit svarei skyldi 2? År icke budgeterna. hvilka vi höjt från 60 tl 120 millioner tillräckliga bevis på vår goda vilja alt göra vägen lält för regermgen? Nej, furste, det är icke författningslifvet, utan tvertom bristen på allvar att tillampa det, som vållat, att landets lidanden vuxit med skallerna. Försatiningslifvet har ingen skuhl i att den af kammaren voterade och sanktionerade lagen om grandegendom i E. IIÖZhets regerings händer sväfvar som ett Damoelessvärd öfver nationens hufvud, i stället för att med regeringens rättelser