Helsingborgs-Posten – 3 mars 1866, sida 2

dem, med hvilka han dagligen sam: nanträffade, föraktade han folk, som han såg i styft arbe te för liten betalning. Ivarföre dö vid disken. då en lycklig vändning mycket väl kunde göra en fallig men djers karl till millionär? Han hade hört, att hans fader dog med brustet hjerta, utskänkande kaffe till trasiga araber; men alla hans faders gamle vånner sade honom, all herr Beauvoir blef yr i hufvudet under jernvägsmanien, samt att han fördenskull spekulerade orimligt. En gammal man, till hvilken herr Perrin mycket ofta sände honom med bref, vexlar och hemlighetsfulla papper, hade gjort honom det nöjet att undsägna honom med plågsamma detaljerade berättelser om hans faders dåliga finansiella förstånd. Dessa meddelelser gjordes dock med så många ursäkter och försök att urskulda honom, alt Adolf började tycka om den gamle pratmakaren och med nö e deltaga i hans resonerande om börsaslarer. Den stackars unge mannen! Ösverallt samlade han erfarenhet, öfverallt sökte han råd. Slutligen en morgon beslöt han — räntorna voro nemligen i Figande och han hade träffat tre eller fyra unga män, som skaffat sig tio till tjugotusen franes hvar — låta herr Perrin veta, att han om en månad ämnade lemna hans hus. Han ville nu arbeta för egen räkning; ty han började se och förstå huru det ena hjulet arbetade i det andra i denna invecklade maschin, som kallas börsen. I stället för att ha ett tusen femhundra franes om året, ville ha tusen franes i månaden och hvad mera var, han ville blifva sin egen herre. Med detta beslut tog han vägen till den gamle mannens kontor, han som berättat så myckel om hans faders affärer, för att rådfråga honom,