Helsingborgs-Posten – 20 februari 1866, sida 3

ta sjelfwa olyckan till hans nytta. Till befräm. jande af detta syftemål har Eritsson alltsedan sin hitkomst warit afstild från all beröring med den öfriga fångpersonalen och blott i ett enskildt rum tillsammans med twenne pålitliga fångar, hwilka anwändas fom skrifware ä direftörs-erpevitionen, och af hwilta den ene, sjelf egande mer än manlig bildning, med outtröttligt intresse egnar hwarje ledig stund ät sin unge kontubernals underwisning. Det är mig en angenäm pligt att härmed witsorda får wäl denna oegennyttiga möra, som ock den lyckliga framgång, med hwillen den hittills blifwit belönt. Högligen wanwårdad i föräldrahemmet, der han retan i flera år fått känna saknaden af en mors wauligen mera waksamma tillsyu och wård, hare Criksson, fom wisar en mindre manlig fattuinasgåfwa, redan i Halmstads cellfängelse, ver Han till: bragte omkring åtta månader under ransakning, lärt läsa retigt i bot samt utantill Luthers lilla fite ches. Sedan ankomsten till detta fängelse har han, under ofwannämnde lerning, betypdligt förökat sitt kunskapssörråd. Utom i kristendomskunskap, hwari han nu inhemtat och kan nöjattigt redogöra för hela ven antagna förklaringen öfwer katechesen, har han derjemte gjort wackra framsteg i biblisk och allmän historia, geografi och skrisning. Afsigten är widare att låta honom, efter fullbordad lonjirmation, lära något, med hans fallenhet öfmerensd stämmande, handtwerk, hwarmedelst hans framtid utkomst kunre betryggas. Enär ofwannämnde Eritsson röjser ett böjligt och fogsamt finne, tillgiven: bet för dem, fom wisa honom mänvitja, samt hår och lätthet att lära, få synes anledning wara tif det hoppet, att re åtgärder, fom sälunda blifwi widtagna eller påtänkta till hand bäjfta, ide ffol wara fruktlösa, utan att han fast mer, med Guds hjelp, skall en gång kunna återgifwas samhälle såsom en förbättrad och duglig menniska, för mil: ken således sjelfwa fängelset warit en lålgeri! ing.