Helsingborgs-Posten – 15 februari 1866, sida 3

skilde solddater, kände såsom särdeles slnge. hvilka förlades som spioner på sädana ställen, att man från dem kunde, sjelf oseddl, halla i ögonsigte alla slottets ingångar såväl som dess hela omgilning. UItvalet af dessa ställen träffade Ålick i egen person, liksom han öfverhufvud visade sig outtröttlig i alla anordningar, hvilka kunde gynna hans förehafvande. Dervid aktade han sig dock väl att träda lady Nessby eller hennes broder, hertigen af Arzyle under ögonen, och dessa togo, om också hans närvaro på slottet var dem bekant. icke ens notis om honom. Så blef han då nästan hela dagen på general Guests rum, för att tillsammans med honom emottaga soldaternas rapporter och ännu mera uppsporra de s steifver derigenom att kan lofvade hvar och göra en vigtig sangst eller genom sill spioneri åtminstone möjliggöra en sådan, en betydlig belöning. Å andra sidan kunde man likaledes endast föga se till såväl familjen Nessby som hertigen af Argyle och hans officerare, ty han sjelf höll sig mest i damernas privatrum, der det också spisades helt en samillex, så alt säga, och hans officerare befunno sig nästan alla utomhus, då de af honom blifvit anbefallde att i hela trakten, så långt Nessbys besittning räckle, skydda sin systers underhafvandes egendom, och taga alla, som begingo våldsamma handlingar, tillfånga, hvarvid det föröfrigt blef dem uppgifvet alt. der det var möjligt, undvika all konflikt med dragonerna och heldre hänskjuta alla tvistigheter till honom, hertigen, än sjelsve väldsamt skaffa sig rätt. Naturligt! Muceullamore kände hka väl som hertigen af Cumberland, att han i vredens första hetta drifvit sina hotelser längre, än han borde hafva gjort! m i deras tjenen, som kunde (Forts.)