Helsingborgs-Posten – 15 februari 1866, sida 3

zsOoOoOO ao—nim .c77 MO DNM VW SN S SN Sr BS SOA kk ————— jådant auspräk, oh ber att få fräga hwilka mede wi dertill stulle anwändt? Eller anser man att w gjort för stora medgifwanden? Derwid må erinras att wi twärtom gjort mindre mer dgifmanden, me! affeente å flera wigtiga artiklar, an nyss omför mälda stater. Jag wil ej upptaga tiden med an: förande af specialiteter: te torte för dem, fom hirs mid fästa intresse, redan wara ränta. Således, wi hafwa ernätt lika mycket som andra större och nägtigare jiater; wi hafwa, i åtslilliga a giort mindre mergifwanden an dessa; hwad hare ma mer kunnat förwänta? Anspråtet t att wi slalel nat, efter wårt gortycke och w såra hnaslett, dejt ma traktatens innehåll, är alltför igt rimligt, att ens behöfwa uppt. hgas till bererläjjning. Men, säger man, mi hafwa genom borttagandet af någon tei af den utaf ständerna bofune tare bewillning, blottställt dem för wåran attnöde ÖL gas genom antra skatter ersätta den sålunda uppe foman drift. Har vå någen såran brist upps:ätt? Nej! — War icke en sidan af rifets sednast förs samlate ständer förutsetd? Onetiigen. Hwaruti bestå då — jag tilläter mig att upprepa denna fråga — de swikna förhoppningarne? Wäl ej vers nti, att icke någon brijt uppstätt. — Tack ware traktatens tillämpning redan under fistlidet år, fon dock, med en oförtydbar officicl siffra wisas, att tulluppbörden för 1865 med mer än en halt mile lion öfwerstigit ven för 1854, och tetta vattart tullnersättningarne. Jag tommer bär, mot min wilja, till de förhatliga siffrorna, ehnru jag wet wäl att te finnas, fom ej ens af resta låta jig ti wertygas. Om jag säger: twå gånger hvå är fora, så swarar man mig: tetta kan icke bestridas, men icke är detta en följd af den franska traktaten. Mycket sannt; men sanningen of tenna aritmetiska uppgift bestär i jemnöredd med ren franska traftaten och har ej af denna blifwit rubbad. På fam ma sätt om jag säger: tulluppbörden för 1865 har warit en half million högre än ven för 1:64, få swarar man mig: tetta ton ide bestridas, men ide är detta en följd af ten franska traktaten. Mycfet möjligt; men förhallandet qwarstår dock i jemnbredd mer den franffa traktaten, och sålunda fommer denna ide att göra någon ny beskattning af nöden. Har således ur denna synpnnkt nägon skada upp stått? Finnes här någon, fom werttigen sjelf tror, eller förwäntar fig utt funna bibringa andra ren tro, att K. M:ts regering gjort fig till uppaift att störta riket i fattigrom och elände, att ingriva uti representationens rättigheter, att wanwårda undersätarnes wäl och undergräfwa deras förmwärfas metel, samt att hon för ett sådant ändamals win: nande anwänder bemödanden, om hwilkas omfång ech answarofulla tyngd re, som klandra henne, nap torde göra sig någon riktig föreställnina. en andra satsen uti bewillningsntskottets förs flag till beslut i denna fråga synes mig lida samma brist jom den första, ten nemligen att hwila på en uppgift, hwars enlighet med werkliga torde blifva swår att fulltyga. Är det i sjelfwa werket faktiskt att rikets ständer hade förwäntat att traktaten skulle blifwa, före fin tillämpning, unders ställd deras pröfning och gorkännande? I vetta afseende torde tet wara tillsyllestgörande att åberopa hwad jag nyligen haft äran anföra om rikets ständers mid senaste riksmöte sattade beslut om derätningen af tullinkomssterna, hwaruti ven oförtydbart uttalade framställningen om innan nuwarande rvifös dag inträdande tullnersättningar utesluter all möj: lighet om en förwäntan frän ritets ständers sica om traktatens underställande före dess tillämpniug. Jag forte här kunna sluta dessa allmänna bes traktelser. J hwad fom rörer wåra näringar, bräns winet och öfriga ämnen, som hit höra, lärer en bättre belysning än jag skulle kunna lemna, icke uteblifwa. Jnnan jag slutar retta alltför långa anförande, fon jag dock icke äterhåälla en betraktelse, fom tror ligen påtwinaat fig flera än mig inom detta bus. Jag har under tenna riksdag hört åtskilliga bittra — efter min förmening fullkomligt obefogate —