Helsingborgs-Posten – 15 februari 1866, sida 3

utan äfven pretendenten var dold i slottet Nessby? Än sedan, om det lyckades att upptäcka flyktingarne? Vore då icke de der båda, grefvinnan Nessby och hertigen af Argyle, denne råe brutale Maccullamore. så 2odt som förlorade. ?s Här teg srestaren, för att lata hertixen öfvertänka det sagda; men snart läste han i dennes ansigte hvad han önskade läsa deri. Ers IIÖghetk, fo:rfor han nu, har redan en gång skänkt mig sitt förtroende, i en högvigtig angelägenhet; skänk mig det äfven denna gången. CifD fullmakt till general Guest, och jag bringar saken lyckligt till ända.-Vid himlen, jag vill; ropade hertigen fort besluten. Här, fortfor han, dragande en ring från venstra långlingret och räckande den åt sin adjutant. ÅIlär, lag den och träd honom på dig, på samma finger, från hvilken jag har asdragit honom, så skall Guest veta, att han har att lyda er lika mycket, som vore det jag sjelf. Men var försigtig och gif er ingen blotta, ty annars, vid himlen, vore jag nödsakad alt draga eder fullmakt i bet tänkande. s Förlita Ers Höghet sig på miz-, svarade Alick och vände sin häst för att spränga tillbaka samma våg, han nyss hade tilryggalagt. Facklorna på slottet Nessby voro slocknade, då Alick Campbell åter anlände dit, ty grefvinnans fornämste gäster, liksom hon sjelf, hade, uttröttade af de sista stormiga uppträdena, längesedan begifvit sig till hvila. Ålick Campbell atnöjde sig derföre med en plats i dragonernas vaktsiuga, hvilka under general Guests öfverbefäl hade qvarbhfvit. Dock redan efter några få timmar uppsteg han åter, för att göra en rund omkring hela slottet och noga skaffa sig kunskap om dess lokaliteler. Sedan hade han, då det andtligen blifvit dager, ett långt samtal med general Guest, och följden deraf blef, att icke blott ett ansenligt antal smäre detachementer af dragonerna blefvo utsände för att öfverallt på en timmas vägs omkrets strofva efter alla det ringaste misstänkte och inlemna dem fängne, utan de båda ofsiccrarne utvalde också åtskilliga en