Helsingborgs-Posten – 6 februari 1866, sida 2

Lady NEsshy. Beraättelse från upproret i Skottland 1745. (Forts. fr. n:o 14.) Emot hans vilja, ja till hälften med våld, måste de slutligen taga honom i deras midt, för att på delta sätt tvinga honom till fivktl och sålunda undanrycka honom det allmänna blodbadet. En lycka var det, att i detta ögonblick hertigen af Cumberland erhöll ett skrämskott i kinden och härigenom någon förvirring uppstod i Engelsmännens leder, ty annars skulle det väl svarligen lyckats de få, som omgåfvo prinsen, att undkomma med honom. Detta var utgången af slaget vid Culloden, och aldrig kunde man kalla en seger mera afgörande, än den, hvilken Engelsmännen i dag tillfäåktat sig. Icke blott var nemligen deras förlust jemförelsevis ringare, icke blott blef fiendens semtliga bagare, ammunition och artilleri eröfradt, utan denne blef också så splittrad, att han ty värr icke ens förmådde samla sig mera, utan fastmer i små ensliga hopar af tio eller tolf, ofta tili och med blott två eller tre, flydde genom landet, begärlig efter ingenting annat än alt uppna Skottlands gränser, eller snarare det Skottska höglandets, för att dölja sig i dess bergsklystor. Dessa flyktingars umbäranden voro obeskrifliga, ty hertigen af Cumberland föranstaltade snart en allmän hetsjagt på dem, och då någon af dem blef ertappad, höll man ögonblickligen ståndrätt öfver honom och hängde honom. Ja, i många fall ansåg man sig icke en gång bunden af stånd