tillsammans med hela bataljonen. Han fördes der efter i fångenstap till Petersburg ver han använde wid kanalarbeten, och blef efter frersslutet utlöst Han biwista de derefter fälttäget i Tysktland 181: 11 samt i Norge jamma år. i Solvaten Orn war förd 1783, medföljte Sörm: lands bataljon till Åland, ver han insjulnare; del: tog i fälttåget i Westerbotten och bewistade äfwen 1813—14 åren8 krig. Samma lana hade de följt, upplefwat jamma faror, och i beständig wexling, allt efter lyckans lek, omslöts de af en skara, som jrambröt eller wet, — till def de båra jistl. onsdag följres åt på det sista fälttäget, der i st. f. sjutdom och fångenskap wäntar vem lönen för utständna mödor och en redbar icfnad. Göteborg. Från Töreboda skrifwes till Gö tebor38-Peften: Wit lagtima wintertinget i Walla stod hemmansegaren Öuftaf Johansson i Dorasbacken under Forsswik anklagad för det han Vördagen den 16 sistl. December kl. half 7 på aftonen på andra sidan poststationen wid Carlslund anfols lit ten emellan Mohelm och Carlsborg farande landtposten, wid hwiltet tillfälle, såäsom förut oms nämnts, postiljonen A. G. Bengtsson, medelst ett stotts aflossande, träffade wåltswerkaren, som fattat tag i tyglarna på hästen, i högra sitan straxt nedom skulterblaret, få att han tumlarde omkull. Bengtsson, såsom målsegare och derföre föxst hörd, berättate, att han ofwannämnda dag på Öfwerby gärde upphunnit fem på wägen gående karlar, hwaraf en, synbarligen ren itörste af dem, försökt pugga falt i tygeln, i afsigt att hämma häften, men hwilket afböjtes af B. genom ett piskrapp åt den djerfwe, få att hästen försattes i en lifligare fart, att en tom halfstopsbutelj straxt derefter fas states, förmodligen i tanke att träfja B. i hufwudet; men att ven sönrerkrossats mot kärrsätet, mictemot rer B. fatt, att B., vå han skulle resa ifrån Carlslund, der han dröjt en halftimme för postens expedierande, blifwit uppmärksamgjord af skjutspojten, att sem karlar gått der förbi, och att ban förmoerate, att te hyjte onda afsi ter mot dem, hwarpå B. belt lugut swarat: rvet fm ingen bjelpet, för bara på du; när de tommit på ancra sidan ven s. k. Brudqumsliven, wid en liten backe. fom straxt nedom ven börjar, ungefärligen 1,000 alnar från Carlslund, han fett tre karlar, deraf den ene, fom stod ungefärligen 12 fot från de öfriga, begge på högra sidan, hestigt gripit tag i tyglarna, under ett barskt yttrande: Jag fall åfa mer, hwarpå B. högt genmält: 7Det får ins gen afa med posten, och derpå ytterligare tillagt, warnande: åsläpp karl, annars skjuter jag; och att då karlen ej wille hörsamma tillsägelsen, han för tredje gången warnande yitrat: ilaäpp genast, eljest smäller ret ögonblicklizen, hwarpå han, i förmotan att den djerfwe landswägsriddaren wille röfwa posten, staxt derefter afskjöt sin pistol, Lade dad med hagel af 9e:o 10, på honom, derwid han föll till marken, och af hwillet jkott häften blef NÅS got strämr, få att han ilare skyndsamt framåt, och att twenne perfoner fprungit efter, men att de ide lyckats upphinun honom. B. aumärfkte, att han twenne gånger förut, wåren och hösten 1564, blifwit öfwerfallen i samma stog, men alltid genom rätiahet och sinnesnärwaro lyckats rädda sig. Den tilltalade, Gujtaf Johansson, ide itlädd fångdrägt, en stor, reslig man, c:a 36 år gammal, och med tt ide ofördelattigt utseende, men med ett trotsigt vag kring munnen, tillsades derefter att ufgifwa in berättelse, derwid han till sitt förswar gens nälte, att han nämnta dag i sällskap med flera indra bekanta biwistat torgtagen i Undenäs, vers vid han druckit rätt bastant; att han fram på cefr ermidragen anländt till Carlslund, der han än tterligare med öl påökat sitt rus, och att han mäns at på en god män, fom ffulle fara ter förbi, och f hwilken han fått löfte få åka med hem till sitt; nen att, då denne ide hörts af, han i tvenne beantas fällftap styrt tojan åt bemleren, och då de ommit på andra sidan Brudgumsliden de stannat ch språkat något litet, och att derunder en åfande