Staden och Provinsen. Oresnndsposten har för fort tid sedan med fir wanliga benägenhet att hos of uppspåra hån och för. alt för tet fom är upphöjrt och ätelt tagit sig före at kommentera wårt korta tillägg till rerogörelsen för de wid riksdagen wäckta motionerna om utwivaning af qwinnans rättigheter. Att wår mening icke wa rit sådan, som Srefnursposten angifwer, behöfwa wi tnappt sämelk ty hwilten förnuftig mennist tan wilja stämpla det som hån, om nägon anser awinnocmancipatienen wara en uppgift, som mera anstår den blifwante folkrepresentaticnen! än de game la stänterna? Också är för safeus slull och ide för att förswara oss mot Öresundsposten, fom wi i rag i all korthet yttra några ord i tet nigtiga ämnet. Ur bumaniteteuns, sedlighetens och den allmänna nytrans synpnnlter anse mi detlifa wigtigt, att de strantor bortfalla, som hittills förmenat qwinnan att inom te flefta wertsambetsemräten förskaffa sig en sjelfständig siällning. Eerskilt gäller retta i fråga om hennes rätt att föla statens embeten. Hos samhället är det en stor brist, att ret icke gör jig till godo alla trafter, fom funna på ett wartsamt sätt bidraga till rek utweckling. Men innan ret kan blifna fråga om att annat än delvis ace nomföra en tylik samlällareform, bör qwinnans uppfostran ställas pä nagot så när samma linie med mannens. Man måste bryta med denna one sitiga pensionsbildning, fom mera afser att utbilda henne till att glänsa i salongerna eller i bästa fall att göra nytta i den busliga kretsen än till att uppträta i samhällets tjenst. Detta anse wi wara en få wäsendtlig förutsättning, att ingen fom helst lagstiftning förmår uträtta något för qwinnans emancipation, med mindre än ten börjar attreformera tet qwinliga unterwisningåwäjfentet. Öwad beträffar gränserna för qwinnans teltas ganre i offentliga wärf, bör man ide af re devalereska sraser, fom på wissa håll äro jä moderna, låta förlerda fig att tro qwinnan wara danad till att på alla omrären uppträra säsom mannens medtäflare. J retta fall sluta mi oss obetingadt till den inskräntning, fom innehålles i Ekonomintskottets tillstyrkan, att nemligen qwinnan må omväns ras i statens tjenst, öfwerallt der hennes kön gör henne egnat dertill. Parlamentariska res batter, walstrider etc äro och böra förblijwa ett fremmante fält för henne. En annan gång skola vi närmare utweckla wåra åsigter härom och huru awinnans em ancipation kan blifwa förenlig ned hennes missirn i hemmet.