Helsingborgs-Posten – 3 februari 1866, sida 2

lady NEsshy. Berättelse från upproret i Skottland 17453. (Forts. fr. n:o 12.) Hela affären hade blott varat ungefär fem minuter, men man kan tänka siv den ångest och de qval. de resande hade utstätt under denna tiden. Desse voro fyra med alla, tvenne damer. eller rättare en dam och hennes kammarjuna fru, hvilken sednare låg i vanmakt, en ung gosse af ungefär åtta ar, påtagligen den förnäma damens son, ty denna höll honom ömt omsluten; och en med broderingar sirad herre, som måste vara någon sorts kammartjenare, men som icke visade något synnerligt mod, ty han höll sis jemt i vagnens bakgrund. Ännu hade damen uppfört sig på det oförskräcktaste, och äfven nu, då hon såg, alt Allan Glencairn, sedan skjuts indet hade upphört, steg af hästen och närmade sig vagnen, under det hans folk bildade en stor krets omkring honom, visade hon icke den ringaste fruktan. Hon tryckte blott sin gosse ännu fastare iill sig. Jng skattar mig lycklig, madame, sade Allan, nyfiket öfverskådande vagnens innevånare, — månen sken ne mligen så klar, att den nästan utbredde dagsljus — och bugade sig derefter ovillkorligen för damen, såsom tydligen varande hufvudpersonen, jag skattar mig lycklig att hafva befriat er ur dessa menniskors händer, hvilka, att sluta efter deras anförare, säkerligen blott kunde hysa onda assigter emot er. Åi känner således folket och deras anförare? inföll da