hafwa uttryckligen yrkat, att ständerna, med underfännande af utskottsbeslutets mellanmening, måtte gorkänna trattaten. En leramot, hr Wistrand, yrkar att stänterna må bifalla utan wirfogande af ren bekanta mellanmeningen. Deremot hafwa tretton ledamöter, nemligen frih. af Schmidt, hr Wolfs felt, frih. Hermelin, hrr Wahrenberg, Janzon, Wennerström, Lundholm, Althar, Petrelli (tessa fer af presteständet) och rilsdagsman Sandstect, br Bergenftråle, d:r. Sandberg, d:r Runiten och pros stien Rabe formligen afftyrtt bifall till traktaten. Twå medlemmar, prosten Bergwall och viistagds man Sköldberg hafwa slutligen antecknat fig såsom reservanter utan att uttala sina åsigter i ämnet. Den redan förut genom adclus ech presteständets afslag för denna gang förfallna frågan om en strifwelse till K. M:t med begäran om unverfötning rörande lämpligheten att på de enskilda bons kerna öfwerflytta lanctränteriernas fasjaförmwalts ning, har i dag förewarit hos borgare: och bonres ständen, fom i motsats mot de båra andra itänden bifallit utskottets förstlag. Härigenom förändras ide frågans ställning för denna riksdag, men man finner i te bära follwalda ständens beftut en ans tydan om ren lösning frågan snart nog torde gå till mötes i den nya representationen. Måhända fan regeringen, med bhbänfynr till desja frånds tillkännagifna mening, anse fig böra företaga den ifrågasatta unrerfötningen, jastän ide någon forms lig framställning derom från ständerna nu kommer att ega rum. Det s. t. intomft-betäntanret har förewarit och blifwit gorläntt i alla stånden. Litwäl har wid den af utskottet tillstyrkta skrifwelse rörande proposition till kommande riksdag om tackjernstiondens upphörande, blifwit hos adeln och i borgareståndet fogadt det tillägg att tenna tionte må genast upp: höra för nya masugnar äfwer inom bergslag. Etonomintskottets betänfanure rörande norrmäns och vanffars rätt att i Swerge idta hantel, har förewarit i preftes och bondestånden. Det sednare ståntet biföll utan riskussion de förcslagna miatiga stiegen till närmande mellan brödrafolken. J prefteståntet deremot företerde ärendets behandling tet temligen besynnerliga resultatet att första puntten, angående ömsesidig näringsfrihet inom Swerge och Norge afslogs genom votering med 22 röster mot 21. För lifall talare prof. Ribbing, biskop Beckman, d:r Säwe och kyrkoherden Wennerström. Mot teslutet reserverare sig en mängd ledamöter, af hwilka ref. uppfattate endast fer: hrr Ribbing. Otterström, Säwe, Wennerström, Moberger och Tegnår. Måed anledning af detta beslut afslogs äfwen andra punkten, rörande samma ömsesidiga vättige heter i sråga om Danmark. Deremet antogs, likaledes genom votering med 18 röster mot 17. tredje punkten, fom förordar ömse sesirig rätt för swenska och norrska steppare att föra fartyg i båda länderna. J sista puntten, om ömsesidigt åtnjutande of kompetens till tjenstoe, förkastades utssottets hems ställan i hwad den rörde Danmark, och antogs i ssiället ett ändringsförslag af prof. Nibbing, ine sträntande denna förmån envaft till Norge. Areln och prestestantet ha denna gång mycket snäft behandlat förstagen att till åtskilliga fommus ner öfwerläta kronans rätt till fallna dana-arf. Endast Sötertelje stad har haft tur hos de båda första stånden, medan alla antra utffottetå tillftyrkanden blifwit afslagna. Bontdeståndet har deres mot i allo godfänt utskottets framställningar. Hos borgarne har saten ännu ej förekommit.