Helsingborgs-Posten – 27 januari 1866, sida 3

Anmäl mig hos Ilans Majestät Konungen, befallde den förnämt klädde. Det är i afton liten cirkel, svarade kammarherrn, återigen bugande sig på det djupaste, och Hans Majestät har befalll, all . ..... Att ingen insläppes utom de bjudne, fortsatte den andre i en ton, som icke tålde motsägelse. ÅJag vet det, men konugens son, hoppas jag, skall göra ett undantag. kammarherrn vågade nu icke längre vara motsträfvig, utan slog upp slygeldörrarne och ropade med hög röst: UHans Kungliga Höghet, Hertigen af Cumberland. i Vänta här, tlls ni blifver kallad, major, hviskade hertigen lill sin följeslagare och skred derefter djerft öfver tröskeln. Georg den andre var bekant för att ytterst strängt hålla på de yltre formerna, och bestraffade hvarje öfverträdelse af dessa på det strängaste; men synnerligen förbittrad blef han alltid, då man störde honom i hans så kallade smärre cirklar, ty i dessa var det förbjudet att tala politik, och den enda underhållningen bildade kortspelet. Äfven i afton var konungen, som vanligt vid aftoncirklarne, med sina förtrogne, grefven af Saint Germain, baronen af Winschoten samt hertigarne af Sunderland och Somerset, fördjupad i Landsknekt — Iandsknekt var Georg den andres favoritspel; utan tvifvel hade han öfverfört det från Tyskland — och hans panna rodnade derföre af vrede, då hertigen af Cumberland vågade afbryta detta förtroliga samqväm; men denne steg obekymrad om de mörka ansigten, han öfverallt mötte, fram till sin saders ländstol och bugade sig der underdånigst. (Forts.)