Helsingborgs-Posten – 27 januari 1866, sida 3

hwarifrån han efter blott ett ärs tjenstgöring transporterades till W. Sallerup på kailerje af patranns ecclesie grefwe C. F Dliider. Sina studier vörs jade han i Lund ocb lutade vem äfwen der. Han habe nemligen malt univerfitetå-fiaden till ålder: domens otium, TÅ han ide längre egde krafter för sin oförtrutna werksamhet i församlingens tjenit. Hwarje författare har sitt egendomliga skrifsätt; så hade äfwen han, då han någon gång framträdte på författarebanan. Stilen war ultrafosforistisk, men tankarne lågo säsom perlor i mosaik. Under ren period, då den liflige Wieselgren i förening med ven hetsige Ahnfelt, båda på ven tis den kyrkoherdar i Broomts närhet, uppträrte fom ifrigast i nykterhetssalen och satte nytterhetsföreningarne främst på dagordningen, fom WBroome med en motskrift, full af satir, och sökte stäfja den fanatism, hwilken hotade att uppsluka den goda saken. Wid samma tid uppträdde äfwen den bes tänksamme Martin Erit Ahtman, professor i theoz logien, med en kritif öfver nykterhetslöftens mo raliska wärde. Såwäl Broomc fom Ahlman egde stort anfcende. De ifrade båda för nykterhet och goda seder, men gillade icke den form, i hwilken nykterhetsifwern uppenbarade fig. Deras uppträis vande werkade emellertid nykter besinning wid den fortsatta werksamheten för befrämjande af nyfterhet i landet. Man må mi gilla etter ogifta nyfs terhetswännernas beteende, det måfte man likwäl medgifwa, att deras syftemål war ädelt. Måhända om ifwern ej warit så stor och werkningssättet jå öfweriladt, hade ej den stora revolutionen gått för sig. Wieselgren är derför Sweriges Lamartine, så mycket mera beundranswärd fom hans republik blef bestäånrande. Prosten Broome war reprefenz tant för Lunds stift wid den länga riksdagen, som började 1828 och slutade 1830. Hans politiska åsigter woro måhända alltför frisinnade, för att på ven tiden bereda honom förtroendet ånyo. (Forts.)