Helsingborgs-Posten – 27 januari 1866, sida 2

Fynden wid Tågarp och Wallalra. Såsom li. saren torde erinra fig, innehöll Orefunds-Vojten (d. 7 Nov. 1865), samt derefter flera andra tidningar, underrättelsen, att wid gräfningar för jernbanan mellan Ramlösa och Tägarp påträffats en mängd redskap och wapen från stenåldern, hwilka blifwit tillwaratagna af hr stationsinspektoren Lindskog i Tägarp: äfwenson att hr Linsdskog gjort ett ännu intressantare fynd i dalen nedemot ån midtför Qwistofta, der man neml. under ett tunnare torflager träffade i bottensanden en större massa fossila djur: ben relå af kolossa dels af mindre djur, hwilka ben lägo strödda och utan sammanhang, samt förs tjena i bög grad att undersölas och närmare be stärmare bestämmas af någon säler ofteolog. En större tand synes hafwa tillhört en mamnmtelefant och en annan torte hafwa tilthört en mastodon, hwilket benen och kätarna närmare få upplyja. Wivare omtalades att wid Wallåkra påträffats en grotta ... sanuolitt bildad af kalktuff med en mängd werte och bladaftryck, utan att soc närmare ha blifwit underfölt. Deesa underrättelser woro alltför wjgtiga för att icke genast ådraga sig uppnärksamhet bland resp. wetenskapsidkare; ocså rer ste twenne sakkunniga personer så fort görligt hirs ifrån, för att på ort och ställe närmare undersöka förhållanderna. — Det är för resultat häraf wi nu, ehuru tanske något sent, wilja i korthet redogöra, på tet icke felaktiga eller öfwerdrifna föres ställningar om dessa fynd må mina stadga. — De funna stelettrelarna, hwitta herr jtat.-injp. Lindskog med största wälwilja förewisade och sedan tillät medföra till Lunds museum, utgjordes af: en nästan fullständig hufwurskalle, samt fragmenter af twenne dylika, delar af twenne bäcken och tre skulderblad, ett stenben, ett mellanfotsben — allt af häst; en nära fullständig hufwurslalle of ett ungt swin, ett stycke af en dylik, samt bröjrben af gås, dessa båda sisinämnra med märken efter gnaf och jynbarligen från sernare tider. Hwad beträffar den omtalade grottan ech de funna stenredskapen, så företedde ingendera något särreles animärfningswärdt. Om sålunda dessa fynd ide woro af vet intresse, man wid första underrättelsen hade mäntat fig, förtjenar red reras tillwaratagande och omnämnande allt erkännande; ty endaft undantagswis är mil finnaren i stånd att rätt funna bee römma beskaffenheten och wärdet af de antiqvariska eller naturhistoriska föremål, fom ofta nog påträffas och nästan lika ofta obetäntsamt förstöras eller NE